Hitta balansen…..

Gräset är grönare på andra sidan…..? Finns det någon sanning i det ordspråket? Skulle ni ställt den frågan till min son igår kväll så hade ni fått ett högt och bestämt JA! I detta fall handlar det om skolan. Jag kämpar just nu, denna morgon, med att ta mig igenom bakslag nummer 1. Lyssnar in, funderar och analyserar i oändlighet…! Önskar ibland att jag inte funderade så mycket. Självklart är allt min son säger till mig det ända rätta och sanningen med stort S! I alla fall i hans lilla kropp. I skolan i Sverige behöver vi inte skriva så mycket. Behöver vi inte läsa så mycket. Behöver vi inte stå på led och vänta på alla. I Sverige går vi inte i skolan till kl. 16. I skolan i Sverige finns det inga dumma regler och det är inte lika varmt. Ok, det kan låta fjantigt och egentligen vill jag bara högt och ljudligt predika för honom. Tänkt vad du lär dig mycket saker. Tänk vad du får träna din engelska. Skönt att det är lite ordning och reda (det saknas i svensk skola alltför oftast). Njut av värmen, gosse! Men det är här vi vuxna måste tänka till en extra gång. Min sons och mina referensramar är mil ifrån varandra. Jag ligger 32 år före honom rent erfarenhetsmässigt. Jag kan inte bara klampa in och tala om för honom hur saker och ting ÄR! Det gäller att ta fram vågen, lyssna in och sen väga saker och ting med hög precision. Väga mina erfarenheter och vuxna klokhet (:-)) mot hans tankar och känslor och därefter hitta en ok balans. Jag säger ok för helt rätt blir det ju aldrig. Det gäller att inte hamna i fällan- att erbjuda för många alternativ! I stället ta detta tillfälle till att träna på att ibland måste vi ge saker och ting en extra chans. Gilla läget helt enkelt. Acceptera och försöka göra det bästa av situationen. Jag tror att jag har bestämt mig för att det är det bästa just nu. Lugnt och stilla och helt utan en massa hurtiga hejjarop om hur bra allt kommer att bli. Jag väntar med hurra ropen till sonen själv bjuder in till dom. Och då jäklar ska vi fira tillsammans:-)

Hope inti tħoss ħajja bilanċjata illum! (Hoppas ni känner balans i livet idag)

/Sus

Ibland är dock gräset grönare……vet att dom blommar nu – finns inget vackrare:-) Tack Ellinor för bilden.

 

Känner lycka….

Två doser London, lite Afrika, en gnutta Arabien och massor av sol. Följ med till Malta – den ultimata destinationen för alla med beslutsångest (Vagabond). Många har vetat att vi länge har haft funderingar på att bosätta oss utomlands. Fler har frågat varför det blev just Malta. Har funderat på ett bra svar och så plötsligt stod den där! Förklaringen. Kort och koncis men ack så klockren!bild 5 (1)

Nu har vi varit utlandssvenskar drygt en vecka. Det rullar på och jag känner sån energi varje morgon när M väcker mig (ja, jag har en väckarklocka som går live).  Ett för mig unikt tillstånd. Ni som känner mig vet hur sjukligt morgontrött jag är. Varje dag är liksom fylld av överraskningar. Vill barnen gå till skolan? Vilka nya vägar ska jag upptäcka? Vilken ny mat ska jag äta? Vilken lunchrestaurang ska jag hamna på? Vilka nya människor ska jag möta? Vilka språk ska jag försöka göra mig förstådd på? Vilka nya badklippor finner jag? Kommer vårt bagage idag? Vilka ”fixar” saker kommer jag kunna stryka från min to-do list? Ja, ingen dag är den andra lik. Det enda som hittills inte varit någon överraskning är den klarblå himlen och den värmande solen som ler mot oss:-) 

Barnens värsta skolchock har lagt sig. De har satt betyg på skolan varje dag sedan de började och än så länge så går dom stadigt uppåt. Eftermiddagarna påminner mig om när jag jobbade i skolan och återsåg min klass efter ett långt sommarlov. Då alla ville berätta i timmar om allt som hänt. Skillnaden är att här hemma finns det tid för berättelser (vilket det borde i skolan också…) Dock får vi köra ”air time” när vi ses på em så inte alla pratar i mun på varandra. Fint att få uppleva och dela allt med varandra. Har saknat lyssnandes och berättandets magi på sista tiden. Har varit svårt att hinna med det mellan alla aktiviteter och skjutsande överallt. Får njuta så länge det håller i sig. Redan smyger sig aktiviteterna sig inpå…

bild 3 (4)I söndags tog jag med mig tjejerna till golfklubben. Självklart var det inte första gången för tjejerna. Dom var där med M redan andra dagen här på ön:-) Dock var det första gången vi spelade banan. Fin bana men tätt mellan hålen.  Glad att vi var rätt ensamma. Golfbanan ligger en kvart med bil från oss. Den kommer bli välbesökt. Efter ett år här lovar jag att vi kan spela banan med förbundna ögon…. Golfträningen börjar i mitten på september, alltså ungefär då träningen brukar sluta i Sverige. Det ser tjejerna fram emot. Fotboll är också på gång. Hittade via kontakter en soccerclub i närheten. Mailade dom och inte vet jag om det var min engelska eller vad?  men fick idag svar från Mr President of the Raiders F.T that participates in the National Womens League in Malta. Sådärja! Det låter ju toppen. In i ligan bara girls! På samma sports club kör dom basket. Nästa mission blir att få in Felix där. Tills dess får han nöja sig med basketmatcherna som tydligen pågår under varje rast på skolan. Rektor Mr Fischer är amerikansk basketcoach och vad jag förstått brukar han också delta aktivt:-). Haha, ja ni hör ju. Snart är vi inne i ekorrhjulet igen:-) 

bild 4 (2)Bil eller inte är ett issue just nu. Vi som varit beroende av bil i Sverige tycker ju att det vore så himla skönt att slippa. Folk vi träffar här tycker absolut att, en bil måste man ha. Jag tycker bussen funkar perfekt so far. Dom går lite när dom vill. Kör som galningar. Bälten är inte att tala om. Biljetten kostar i stort sett ingenting. För 1.50€ kan jag åka hur mycket buss jag vill under en dag:-) Känns som om jag sitter på en sightseeing buss varje gång. Så mycket att se och upptäcka under vägen. Love it! Vi får se framöver. Kanske en liten då. Men först blir det övningskörning (vänsterkörning…)på tidiga söndagsmorgnar för min del. Säkert ett perfekt äktenskapstest. Eller vad tror du M:-)

I morrn kommer våra första gäster! Från Österrike kommer Dr Christof med sällskap. Underbart och väldigt, väldigt intensivt. Precis som det ska vara när han är här:-)

Nu börjar klockan bli sent. Finns så mycket att skriva om. Kul att så många har hittat hit och följer med på färden. Och ni, har ni frågor eller funderingar så gå in under kontakt  och skriv så ska jag försöka att svar på dom.Och ja, jag lovar att skriva mer om skolan för er som har önskat. Mina gästbloggare hjälper till:-)

A filgħaxija multa li inti kollha! (En fin kväll till er alla)

/Sus

AAAAAAA!!! Skola på Malta, helt Crazy tankar!

Skola på Malta vad är det för någonting. Finns det några skolor där?

Jo minsann! Mina första dagar på QSI. Jag var såååå nervös på morgonen. Inte bara att det var ny klass nytt språk och ny omgivning.  Också känslan att vara hemifrån i skolan ända till klockan 16.00. Hade aldrig haft en sådan skoldag förut. Det var lite svårt på morgonen. Lite tårar hit och dit men så kom vi iväg med skolbussen. Felix var nervös från gårdagen att skolbusschauffören skulle köra som en galning så att han skulle må illa. Men det gick bra. Väl framme vid skolan så kände man redan värmen, och kände redan att det skulle bli en riktigt varm dag. I mitten av skolgården gick jag Andrea och Felix till olika håll för att möta upp med våra nya skolkamrater.

Skolklockan ringer och alla hämtar sina redskap och går in till sin helt första nya lektion. Man är spänd i kroppen, nervositeten tar över. Jag tänkte mycket dom där sekunderna jag gick in i klassrummet.  Första lektionen gick bra. Vi är nio i min klass och alla är från olika länder. Från Ryssland, Libyen, Tyskland, USA, Italien och jag från Sverige. På rasten vill man helst sitta kvar inne i matsalen. För att det är svalt och skönt. Sedan när man kommer ut från dörren så är det som en bastu. När en lektion börjar och när den slutar så ringer en skolklocka. Det tyckte vi var jätte roligt. Det fick mig att tänka på dom gamla skolorna som man ser på tv.

I helgen så har vi varit på ett shopping centrum, The Point och shoppat nya skolgrejer. Det är alltid roligt varje år man får göra det. Nya och fräscha saker.

Man får tänka att allt är nytt. Jag kan inte så mycket engelska, men det är jag här för att lära mig:-) Första tiden i skolan ska jag fokusera på att lyssna och förstå. Jag tänker att jag gör så gott jag kan.  Och såklart vara positiv mot sig själv. Det här är en rolig grej:-)

Över förväntan…

Här behövs inga sömnpiller. 

Har lästa någonstans att små barn inte bör utsättas för alltför många intryck under en dag. Natten (tiden då intryck bearbetas) är för kort för att bearbeta mer än typ 2 händelser. Hoppas verkligen att våra barn inte tillhör den ”barngruppen”:-) Dom tre senaste dagarna har läggning inte varit något problem. Snarare har kommentarer som är det ok om jag går och lägger mig nu, haglat. Förändring tar på krafterna:-)

Det blir verkligen sällan som man tänkt sig. I går på väg ut till skolbussen hade jag sällskap av en son som studsade fram med basketbollen i ryggan. Peppad och förväntansfull inför första skoldagen. En dotter som var orolig, rädd, arg och väldigt anti till det mesta (hon ville helst åka hem till mormor:-)) Samt en dotter vars sinnestillstånd var svårt att tyda. Obestämbart. Helt enkelt neutral. När jag senare mötte samma tre barn några timmar senare var tillståndet helt det omvända. Sonens förväntningar (att han skulle få spela basket hela dagen…) stämde inte alls överens med verkligheten. Dotters rädsla över det mesta var som bortblåst. Andra dotters neutrala inställning var längre inte alls svår att tyda. Hela kroppen skrek vill inte, vill inte, vill inte…! Trots att jag förberett mig på denna första känslostorm sved det till i mammasjälen. Kämpa Sus! Vi har precis bara klivit på berg o dalbanan. Jag vet ju det.

Vana skolbussåkare. Ända skillnaden är att denna är svart..

Vana skolbussåkare. Ända skillnaden är att denna är svart..

Och berg och dalbana är precis vad det är. Idag var det dags igen. Lång dag. Skolan är mellan 9-16 varje dag. Blandade känslor på morgonen men på eftermiddagen var det ett helt annat gäng som jag såg kliva av skolbussen. Inte hade Felix drömmar gått i uppfyllelse idag heller men det tjattrades, visades böcker, skrattades och stämningen var positiv. Jag kunde se på hela kroppsspråket att dagen hade varit ok. Och lång…! Skönt. Hoppas stämningen håller i sig i några dagar så jag kan ladda batterierna:-) Lustigt var att jag själv helt ändrat fokus. I vanliga fall hade jag frågat om läraren var bra, om böckerna var spännande samt vad de gjorde på rasterna. Men denna gång var jag helt fokuserad på om de druckit ordentligt med vatten under dagen. Tror aldrig jag tidigare ställt den frågan till mina barn.

Hänga handdukar är ok trots allt:-)

Hänga handdukar är ok trots allt:-)

Märks att vi varit här några dagar nu. Smågnället börjar smyga sig fram. Känner igen det. Det är alltid så när vi är på semester, att först är allt tipptopp. Jag ser inga ”fel” överhuvudtaget. Allt och alla är guld men efter några dagar hör jag att jag (och min omgivning) börjar hitta små världsliga ting som vi kan gnälla på. Hänga tvätt är just nu ett hett gnällämne. Vad är det för dumheter att inte ha en torktumlare? Visst, det är jättecharmigt att hänga lakan på tork på sommaren. Lukten av nytvättade lakan som sprider sig i vinden och den krispiga känslan man känner när man lägger sig i dom på kvällen. MEN, att hänga xxx par strumpor, xxx underkläder och xxx tröjor är absolut inget två arbetande trebarnsföräldrar har tid med! Hur gott tvättmedlet än luktar. Till detta arbete ska läggas till någon timma för att släta/dra ut alla torkade strumpor som blivit alldeles korviga på linan.                                                                 Dessutom! Nä, det är dags för ett vänligt ord till landlorden:-)

Nästan som på fiket...

Nästan som på fiket…

Vet inte vad jag säger om några månader men just nu känns det verkligen som om jag kan tänka mig att bo i en stad framöver. Alltså stadsliv. På löprundan i morse möter jag en stad som vaknar. Korsar mellan bilar som kommer med leveranser till affärerna. Doften av nybakat bröd når mig när jag springer förbi bageriet. Några morgonpigga sitter och tar sin första kaffe på de uteserveringar som är smarta nog att hålla öppet i ottan. Väl hemma sätter jag mig vid mitt skrivbord. Ljuden från gatan skapar ett alldeles lagom sorl som fungerar perfekt som bakgrundsljud. Till kontoret tar det 10 minuter med bussen. Till busshållplatsen är det gångavstånd:-) Äh, kanske romantiserar jag det eller är det förändringen som jag uppskattar? Kontrasterna mellan ”hemma” (landet) och här.  Tiden får avgöra. Återkommer!

Illum huwa il-ġimgħa (idag är det fredag)

/Sus

Barnasinnet kvar….

Vet inte vad det är. Om det var för längesen jag själv var barn eller om det finns saker som jag saknar som jag inte själv gjorde eller kände som barn. Med tanke på allt jag har fått uppleva som barn så är det snarare det senaste. Som vuxen upplever jag saker på ett helt annat sätt, med helt andra ögon än när jag var barn. Inte så konstigt kanske. Både erfarenheten och åldern spelar en viktig roll här. Det bästa med att nu ha egna barn är att jag får återuppleva saker igen. Genom barnen. På avstånd och med vuxna ögon. Samtidigt får jag inte tro att barnen ser saker och ting med samma entusiasm som jag. Hoppas kan jag ju alltid….:-)

Idag var en sådan dag. När jag känner mig som ordspråket säger lycklig som ett barn (kanske inte längre brukbart med tanke på allt hemsk som våra barn utsätts för i världen idag).

Barnen chillade och jag jobbade på fm. Planen var att vi skulle åkt med M till Valetta på morgonen men då vi försov oss la jag snabbt ner dessa planer. Erfarenheten säger att rivstarta tre unga vuxna inte är att föredra. Hellre ändrar jag snabbt i schemat än utsätter mig för detta….Tjejerna tog chansen att gå och handla mat två gånger redan inna lunch. Exotiskt för barn som är uppvuxna på landet med endast bilförbindelse. Perfekt så länge de känner så!  Ser med fördel fram emot att få hjälp med (vardags) matinköpen framöver:-) Klockan två hämtade taxin upp mig och barnen. Vi har ingen bil ännu och buss till önskad destination finns inte att uppbringa. Dock helt ok att betala 13€ för att åka en sträcka lika långt som halva Malta:-) Öppet hus på skolan var vårt mål! Under färden dit passade jag på att fråga taxichauffören om alla byggnader vi passerade. Sightseeing på hög nivå. The public hospital var en enorm byggnad. Tydligen känt som Europas bästa sjukhus. Två nya jättebyggnader var också under konstruktion. Forskarcentrum och ett med fokus på cancer. Spännande och inte alls i proportion till landets area… Passerar en liten by som heter Mosta och därefter ut på en landsväg. DÄR, in the middle of nowhere ser vi skylten med skolans logga. QSI.

Skolan

Skolan

Vilket bemötande. Sådär skönt, trevligt amerikanskt som jag gillar. Verkar funka på barnen också som kände sig hemma snabbt. Skolan har tagit öppet hus grejen till en ny nivå och som lärare kände jag genast att det var ett koncept som jag kommer ta med mig. Såhär funkar det (för er som inte är aktiva i skolans värld). En vecka innan skolan fylls med barn är vi pedagoger på plats. Vi har kompetensutveckling, får vårt klassrum tilldelat och börjar arbetet med att förbereda och ställa samman miljön så den ska passa just den kull vi ska ha under kommande läsår. Det är en härlig vecka och jag brukar jämföra det med att planera inför en stor fest! På QSI var denna vecka i full gång och vad passar då inte bättre än att samtidigt låta nya elever komma och hälsa på. Inget konstigt. Vi gick mellan klassrummen och hälsade på Mr, Mrs och Miss xxxx som stannade upp i sitt planeringsarbete och småpratade lite. Väldigt naturligt och spontant. Kunde till och med känna att vårt korta besök gav dom ett tillfälle till att ta en välbehövlig paus. Helt spontant! (och pauser vet mina lärarkolleger är inget som vi är speciellt bra på att ta….). Som vanligt när jag kommer i en skolmiljö rycker det i lärarnerverna. Jag kunde verkligen känna stämningen som infinner sig dagen innan eleverna invaderar skolan. Förväntningar. Positiv stress. En riktig känsloinjektion!

Som sagt. Vi ser saker och ting med andra ögon när vi blir äldre…..Det var tydligt när barnen senare skulle förklara för M hur de upplevde mötet på skolan….Trots att de var klart mer fåordiga än sin mor och inte slösade med superlativen så var dom mycket positiva. Några utdrag som jag fångade Rektorn är coach i basketlaget. Lärarna verkar snälla. De pratade långsamt och tydligt. Alla var väldigt hjälpsamma. Klasserna är små. Det finns AC i klassrummen.  Algebraboken var väldigt tjock. Inga svenskar går i skolan detta år. Det här ska bli kul att följa. I morgon kommer skolbussen 8.00 och hämtar barnen utanför porten. Kul!

För att släppa på alla nerver tog jag med kiddozarna till Funland direkt efter skolbesöket. Det är ett ”lekis” för stora och små barn. Ännu en gång kom barnasinnet fram hos mig. Hur kul är det inte att hoppa studsmatta, spela dansspel, sjunga karaoke! Va! A till och med konstaterade att mamma, du blir som ett barn. Bästa betyget jag kan få:-). Här lite schyssta volter:-)

I kväll är det varmt och fuktigt ute. Dom säger att det är en värmebölja på gång. Varma vindar från Afrika som blåser hit. Hm, har svårt att se att det kan bli varmare….

Ħu kura ta ’infuskom (Ta hand om er)

/Sus

 

Konstant solsting…

Det gäller att lära sig ett nytt rörelsemönster här på ön. Annars hamnar man lätt i solkoma. Eller som Rödluvan uttryckte det  jag går med kroniskt solsting…Det handlar om att ha långsamma rörelser. Hade en tidigare kursare som en gång försökte lära mig detta mönster men inom det här området är jag en tuff elev. Tricket är att ta på sig en solhatt med stor omkrets och enorma solglasögon och liksom gunga fram på gatan. Känner mig mest som en gammal tant som vaggar fram när jag praktiserar detta. Enligt Andrea är det det värsta som finns, att gå långsamt när det är varmt. Hennes trick är att springa mellan skuggade ytor. Äh, det handlar väl om att hitta en personlig stil som passar. Som ni kan förstå så möts du av en ganska spretig vy när familjen K är ute och flanerar på stan…:-)

Långsamma rörelser...

Långsamma rörelser…

Igår firade vi Filippa som blev 14 år. Födelsedagar är väl egentligen den enda tradition som vi alltid hållit stenhårt på. Därför var det bara att masa sig upp i ottan och ställa sig utanför mataffären bland alla andra som väntat hela söndagen på att fylla kylskåpet med ny mat inför kommande vecka. Inte en jättehit att handla en måndag morgon efter långhelg. Då hyllorna var rätt tomma fick födelsedagstårtan bytas ut mot ett gäng croissant’er. Gott det med. Speciellt med mormors rabarbermarmelad till (alltid lika god mamma:-)).

Mmm...

Mmm…

Älskar annars att gå i mataffärer när jag är ute och reser. Kan gå i timmar och bara titta på allt från konstiga, artificiella flingor till exotiska frukter. Största utmaningen nu är att hitta frukost som passar familjen. Då alla under årens lopp har arbetat fram just ”sin” speciella frukost handlar det nu om att

1) Arbeta fram en ny specialitet som är anpassad efter Maltas utbud eller

2. Hitta något som kan ersätta nuvarande frukost.

Jag har ”strängt” förbjudit besök på skandinaviska affärer eller dylikt så kiddozar; det är bara att välja! Själv älskar jag den icke svenska mjölken som är tjock och gräddig. Serverad ISKALL med kellogs K funkar för mig! Som födelsedagsmiddag valde Filippa den, numer, svenska nationalrätten – tacos:-). Säkert kort tänkte jag. Men ack så fel jag (tydligen) hade. Den smakade inte alls som i Sverige konstaterade barnen. Tänker att låt oss istället ta reda på hur riktig Tacos egentiligen smakar!

Idag hittade jag ett ställe som jag vet kommer få besök av mig många gånger framöver. Det är en liten, skitig gammal buss som står parkerad längs ”The strand”. Där sitter en liten dam och säljer otroliga liljor i alla dess färger med knoppar stora som …..bratwurstar (ingen bra liknelse, jag vet, men kommer inte på nått bättre just nu). För 3€  kan jag knalla hem med en fantastisk bukett gula liljor. Lycka:-)bild 1 (1)

 Hur hittade jag då denna lilla guldgruva?

Sociala medier. Hur bra är det inte! Jag går med i en grupp, ställler frågan och vips så har jag 24 kommentarer. Kloka förslag på var jag kan hitta färska blommor är på ön! Visst vet vi alla om hur enkelt och bra allt har blivit med teknikens hjälp men för mig har det blivit väldigt uppenbart dessa dagar att det geografiska läget egentligen är helt ointressant. Vi har fullt hus här hemma när barnen sitter i vardagsrummet med varsin kompis uppkopplad på skype. Helt plötsligt har jag sex barn som sitter och tjattrar i mun på varandra om ditt och datt. VardagstingJ Haha, annat var det när vi bodde i NY (’96) och faxen hackade sig fram på dagarna…eller i Luxemburg då mejlen gick varm till hemmet (dock aldrig ett svar i realtid). Mejl som mor min skrev ut och samlade i en pärm som överlämnades som en minnesdagbok när jag flyttade hem:-) Minns du mor?

Fick till en löprunda idag. En runda som jag alltid drömt om att göra. I en miljö som jag flera gånger har haft möjlighet att springa i men aldrig fått till. Istället har det slutat så här. Men nu jäklar springer jag där. Längs strandpromenaden. Med solen i nacken. Körandes slalom mellan turister och local’s som är på väg till och från. Med ett försiktigt nickande eller leende hälsar jag på människor som sitter på bänkarna blickandes utöver havet. Jämfört med löparspåret på Eriksö eller de folktomma grusvägarna i Skåne så är det här nytt för mig. Exotiskt på något sätt. Eller kanske helt enkelt något nytt som därav blir exotiskt i mina ögon. Som krydda på detta, Kristoffer Triumf’s värvet i lurarna.

Laddar nu för skolstart…Mycket nerver här ikväll. Kanske är smekmånaden (veckan) över? Nä, det får vi verkligen inte tro. Nu får jag ju börja skriva om skolan vilket i a f jag tycker är superspännande!

Illum I xorbu żewġ litri ta ’ilma (Idag har jag druckit två liter vatten)

/Sus

Framme på ön……

Trött, trött, trött var jag när klockan ringde 04.15 och lika trött är jag nu där jag sitter i mitt nya hem.  Nya lukter, nya ljud, annorlunda värme, nya färger, ja allt känns väldigt nytt men konstigt nog på samma gång väldigt ”vanligt”. Det ligger någon sanning i att så länge man har familjen omkring sig så känns allt väldigt tryggt.

Första dagen på ön är avklarad. Och hur gick det då?

När jag väl pallrat mig upp väcker jag tre trötta barn som inte hade ett dugg lust att flytta till Malta så tidigt på morgonen. Vi lyckas dock få ut alla väskor och prylar men stöter sedan på problem. Felix har missat att tala om att han tänker ha sin JÄTTE stora skateboard med sig. Lite fint förklarar vi att JÄTTE skateboarden inte får plats denna gång. Felix är av en helt annan uppfattning och försöker med alla argument, som är möjligt att komma på kl. fem på morgonen, att övertala oss. Efter ett antal försök att trycka ner JÄTTE brädan i allt från överfulla golfbagar till sprickfärdiga tennisväskor torkar vi krokodiltårar och konstaterar gemensamt att uppdraget är omöjligt. Istället bäddar vi ner brädan fint och förklarar för den att hen får följa med nästa gång någon har vägarna förbi Malta!

Vi hoppar in i taxin som inte alls är den taxi vi beställt dagen innan. Denna taxi är liten och rymmer absolut inte fem personer med två bagage var… Inget att göra. Bara att trycka in oss och stapla bagaget på höjden. Resan till Arlanda skapar deja vu – ger mig starka minnen från trånga, skakiga tuk tuk färder i Thailand. Väl vid incheckningen möts vi av många semesterfirare. Småbarnsfamiljer som klokt nog passar på att åka på semester lagom till skolorna börjar:-).  Kan bara tänka mig hur dom måste ha funderat när dom såg vårt bagage. 7 jätteväskor, golfbagar, tennisväskor, gitarrer. Ambitiösa semesterfirare dom där König’s:-).

Trångt i taxi....

  Trångt i taxi….

Inte som en vanlig semester...

Inte som en vanlig semester…

Självklart blev det besök på Victoria’s secret innan vi entrade planet. Väl där fick vi snällt vänta på att någons lurviga vän, som absolut inte ville sitta i en bur bland bagaget, skulle lugna sig. Till ljudet av hundskall kunde vi äntligen lyfta. Fin flygning med god frukost.

Aldrig utan min rosa påse...

Aldrig utan min rosa påse…

Väl på ön hände något helt otroligt. ALLT vårt bagage kom först på bandet. Till och med så att barnen fick springa ikapp väskorna för att hinna få av allt. Fick lite VIP känsla när vi gled ut genom exitdörrarna medan alla andra passagerare tittade lite frågande på oss. Overkligt och underbart med dessa få tillfällen när man får känna riktigt flyt…

Med tre hyperaktiva och taggade barn tog vi taxi (denna gång en minibussJ) mot vårt nya hem.  Kul att höra barnens första spontana reaktioner. Palmer var ett viktigt återkommande ämne. ”Palmer är ett måste på semestern men nu ska vi bo bland palmerna”.

Malta style. Tack moster för dessa skönheter:-)

Malta style. Tack moster för dessa skönheter:-)

Vår lgh ligger på en gågata. Maltas ända gågata. Tur vi valde att anlända en söndag då gatan är relativt tom. Annars hade det blivit tufft att bära allt bagage fram till porten. Vi blev väl bemötta av vår landlord som gav oss en ordentlig tutorial kring hur allt fungerar. Allt från hur tvättmaskinen startas till hur poolen ska skötas. M som numer är poolproffs 🙂 kunde dock detta med pooltrixet bättre än honom så där var det mer han som fick utbilda…

Hemma på min gata!

Hemma på min gata!

Vilken syn att släppa in kiddozarna i lgh. De sprang runt som galna höns och kacklade i ett! Efter någon timmes dividerande hade alla valt vilka rum dom skulle ha. Kan lova att det inte är ett beslut som är skrivet i sten på något sätt. Här kommer det vandras mellan rummen och bytas sängar ett antal gånger innan alla känner sig hemma.

Det här med ”Montessoribarn” är ju jättebra. Självständiga och fria att upptäcka världen. DOCK har jag inte testat detta, boende mitt i en relativt stor stad. Har inte varit här mer än någon timma när Felix meddelar mig att han ”drar ner på stan”… Jaha, nehej, joho. Så blir det i a f. Nån halvtimma senare kliver han in i lgh med ett brett leende och en glass i handen. Berättar lyckligt att han fick glassen gratis då glassgubben inte hade växel på hans 20 € (som han tydligen hade med sig…). Gosse, hur ska detta sluta! Sa dock nej när han frågade samma sak kl. 20.00!

Eftermiddagen blir lite allmänt hysterisk. Allt nytt ska testas. Porttelefonen (med kamera…:-)), bad vid klipporna, shopping i affärerna nedanför, kaféet nere på gatan mm. Tar en nap i solstolen placerad i skön skugga men väcks ganska snart av Valettas alla kyrkklockor som påminner mig om att det är dags att äta middag. Maltas kloka beslut att hålla ALLA affärer stängda på söndagar resulterar i en take away sushi som intas ute på terassen.

Alla dörrar står öppna- det kommer bli en varm, varm natt……

An ġelat grazzi (en glass tack)

/Sus

Väntan….

Dom två senaste veckorna som har gått placerar sig klart som topp 10 på hysteriska veckor i mitt liv. Satt med Andrea och summerade sista veckan och listan är imponerande:-) Grönan,  fem golftävlingar (två vinster), två kalas hemma, tandläkare, frisör, två middagar borta och bilen har gått varm till och från destinationer som Troxhammar och Ljusterö…Dock är det skönt att tiden fylls av andra aktiviteter än bara väntan på att dagen ”flytt” ska komma. Efter att kartongerna blev hämtade i tisdags så hände något med barnen. Plötsligt blev alla tankar och allt prat väldigt konkret. Allt blev liksom på riktigt. Inte alls lika cool inställning längre.  Fjärilarna i magen som legat slumrande har nu väckts till liv. Jag förstår dom. Har lite samma känsla. Varje kram som jag givit/fått under veckan av släkt och vänner har varit lite extra hård och lång. Jag har försökt stanna upp i mötet och ”snott” åt mig lite extra av den fysiska kontakten. Den kontakt som jag kommer sakna mest. Kommunicera verbalt är ju idag inga som helst problem. Däremot kan ingenting ersätta den fysiska kontakten människor emellan.  Äsch,  skype’en får gå varm och så hoppas jag på många besök:-). Första besöket är faktiskt redan inbokat. Dr Christof med sällskap kommer redan dag 10!

Annars har jag redan fått mitt första uppdrag på Malta. Känns spännande. Parallellt med det sitter jag och lägger upp en terminsplanering för min elev i åk 4 som jag ska undervisa i svenska språket.  Kommer bli en tuff termin för unge herr Felix med mor som mentor:-). Passar på att tacka för alla tips jag fått från mitt kloka lärarnätverk gällande litteratur. Tillslut blev det Arvtagaren av Mårten Sandén. Blir perfekt underlag till läsförståelsebiten.

Idag spelar Filippa KM och sen packar vi det sista. I morrn kommer taxin i ottan!

Jieħdu ħsieb tal inti (ta hand om er)

/Sus

Felix fixar pannkakor till brunchen.

Felix fixar pannkakor till brunchen.

image (5)

Brunchande tjejer!

Vardagsliv på en ö i medelhavet

Var inte sen på att erbjuda skjuts när dotter skulle in till stan och träffa kompisar:-) Perfekt tillfälle att fly  kartonger och flyttkaos en stund. Hemma går det liksom inte att lägga sig i hängmattan utan att känns sig onyttig.

På vägen in i bilen konstaterar Filippa att vi vid den här tiden om en vecka bor på Malta… Hon menar hur lite vi hinner fundera och planera mer än en vecka framåt. Hemma är vardagen i full gång med ..ja ni vet..ALLT! Lite synd kan jag tycka. Kan sakna känslan av gemensam längtan och förväntan som lätt kommer i skymundan p g a aktiva dagar. Får inte plats. Passar inte in i lapptäcket.

Själv är jag en tänkare. Har ett behov att hitta tänkarstunder i vardagen. Som ”gammal” pedagog ser jag skolstarten som första dagen på det nya året. Rent personligt kör jag alltså typ brutet räkenskapsår. Vid denna tid tänker (läs drömmer) jag om allt jag ska hinna med göra just i år. Allt nytt jag ska prova och lära mig. Denna känsla är lite extra stark nu när jag och familjen ska byta vardagsmiljö. Vet inte om det är medelhavsklimatet eller okunskapen om landet som gör att listan på ”ska göra” har ett lite annorlunda utseende denna gång. Typ dricka morgonkaffe på kafé, yoga varje morgon, läsa tidningen varje morgon, läsa minst en bok i månaden (på engelska), lära mig crawla, laga ny mat och självklart HA ROLIGT PÅ JOBBET:-). Haha egentligen är jag bara än så länge lyckligt ovetande inför det faktum att jag istället kommer trösta gråtande barn som inte vill gå till skolan, som tycker att läraren pratar konstigt eller som tycker maten i skolan smakar konstigt. Svära över att vår air condition inte fungerar, att det är så jäkla svårt att köra på vänster sida mm. Lovar att jag kommer få anledning att återkomma till detta väl på plats:-)

Fikatiden är slut. Dags att köra taxi hem:-) Jag säger bara kompli dritt il – quddiem (uttalas: dritt il – CHOD -diem). Fortsätt RAKT FRAM på maltesiska.

/Sus

bild 2

Barnens kartonger: 100 nagellack, 20 mascaror, 20 väskor, basketbollar……

Min packning: torkade trattisar. För tillagning av exotisk mat på Malta:-)

 

Papperslösa samhället är INTE här…

Herrejisses! Har suttit och fyllt i blanketter hela dagen idag. Jag överdriver verkligen inte om jag säger att jag har skrivit min namnteckning och adress 15 ggr bara idag! Allt som man tycker borde kunna skötas via några knapptryck på datorn blir istället en process som tar minst två arbetsdagar (effektiv tid) att slutföra. Först letar jag upp på diverse hemsidor vad som krävs av mig. Sen letar jag upp rätt blankett för respektive ändamål. Därefter ska blanketten fyllas i OCH skrivas ut. I vissa fall blir det senaste i omvänd ordning. Dvs först skrivas ut och sen fyllas i. Slutligen ska blanketten ner i ett kuvert och fraktas till brevlådan! Detta bekräftar att samhället fortfarande använder datorn (och internet) som skrivmaskin istället för ett praktiskt, multifunktionellt verktyg.

Vi pratar ofta om att vi är ”fast i ekorrhjulet”. Oftast brukar det i vardagsdiskussioner då handla om jobb, skola, aktiviter mm som gör att vi känner att allt snurrar på i allt för snabb hastighet. Visst är det så men när jag nu sitter med en lång lista på myndigheter, skolor mm som ska kontaktas inför flytten så känner jag att dessa måsten också är en bidragande del till ”ekorrhjulskänslan”. Det handlar om skolor, abonnemang (tv, mobil, tidningar, licenser, träning mm), försäkringar, post, sjukvård mm.

Äsch, jag kör på! Ser det som värsta materialistiska detox kuren! Bort med kläder, saker, abonnemang och annat strunt som egentligen inte behövs! Det är ju SKITKUL att rensa!

Tycker barnen också… – kolla här!

Bonswa (uttalas BÅN- soa och betyder god kväll:-)

/Sus