Segelbåtar, stolar och vänner på ön!

Jag tycker om när mobilen ringer. Suckar inte alls av det. Inte är dom många, men än finns det några få själar som fortfarande använder mobilen till att ringa med. En av dom är Isak.bild (12) En god, fin vän som familjen har känt länge. Isak är klok också. Han vägrar att bli sådär tråkigt vuxen och förståndig. Jag minns att jag på hans 60 års dag höll ett tal på temat ålderslösa människor. Jag gillar det uttrycket. Passar så bra in på honom. Barn och vuxna trivs i hans sällskap. Gammal som ung,  katt som hund, alla har vi lika stort utbyte av hans sällskap. Var det någon, som tidigt när vi flyttat till ön, ringde och berättade att han skulle komma och hälsa på, så var det Isak. Så självklart och så härligt! Det planeras inte så mycket när Isak är med. Går inte. Blir inget bra. Istället kör vi på som vanligt och han hänger med. Smälter in. Det blir helt enkelt bättre så:-) Veckan gick fort. Vi spelade tennis, fikade, åt lunch, pratade, shoppade, rökte cigarr (inte jag dock…), pratade, fikade igen, igen och igen. Konstigt nog känner jag väldigt få män som gillar att shoppa. Alltså inte sådär praktiskt, utan bara slöshoppa. Gå runt utan varken syfte eller mål. Isak är på gränsen till shopaholic….:-) Adderar du mitt intresse till det så går det som det går. Vi brukar skoja om att, var vi ett par skulle vi inte ha några pengar till mat, men däremot en jäkla massa schyssta prylar och kläder. Ha!

Nytt boende på gång! Eller inte….

Sådärja

Sådärja

En kväll blev vi inbjudna till en god vän till I som har en båt liggande på ön. Ja, eller båt. Snarare fartyg, flytande hotell, yacht. Kalla det vad du vill men så mycket båtkänsla fick jag inte när jag snyggt gick ombord. Vi fick det! Om vi tog av oss skorna innan vill säga…Blev inbjudna en kväll på snittar och champagne. Mm, det är så det går till….stor ”båt” = snittar och skumpa! Overkligt men samtidigt galet kul att få se. Barnen tyckte inte alls att det var en dum idé att bo på en ”båt” på Malta. Kan vi inte köpa en sån? Men, om vi typ säljer allt vi har då? Stora ögon och många frågor. Tyst ungar! Var glada över att ni överhuvudtaget får hänga här. Om bara så för en kväll, avslutar jag kort:-).  Stor F har redan börjat planera för sommarjobb eller sabbatsår….:-)

 

Funderar på hur det går för båtarna. I söndags startade Rolex Middle Sea Race. Med start från Grand Harbour ska seglen ta båtarna i varierande storlek runt Sicilien. Det är stormvindar idag och vad jag har läst har besättningarna det tufft. Maltes som just nu har bäst vind i seglen säger;

DSC_0730“The waves have been as high as 30 feet and the wind speed often gusting above 40 knots, it has been a really wild ride.” Commented Sebastian. “With the full main and jib top sail, we have been flying along. The game plan has been a mixture of pushing as hard as we can but also protecting the boat, so we have been taking it a bit easier in the big gusts of over 40 knots and then going for it when the wind speed drops a little. (ej båten på bilden)

DSC_0692

Starten var en fantastisk folkfest. Hela ringmuren som vätter mot hamnen var fylld med åskådare i färglada huvudbonader som matchade båtarnas segel. Solen stekte och gav solsting. Lyckades efter några försök klättra upp på en hög bänk’s ryggrad där sikten var fri. Tur jag hade teleobjektivet med mig. Det fick fungera som både kamera och kikare. Med en osannolik skicklighet höll sig dom drygt 100 båtarna tätt intill varandra inför starten. Märkvärdigt! Dom fyra starterna gick ingen hörande människa förbi.  Skotten som sköts av med kanoner fyllda med krut resulterade i en ofrivillig ”publikvågen”. Som under en match i Globen.

DSC_0682

Operahuset i Stockhom är som mitt andra hem. Det har jag min mormor att tacka för. Tror inte ens jag hade fyllt tiotal första gången jag såg min första Svansjön. Sen dess har jag hängt där med jämna mellanrum. Till en början med mormor. Hon var alltid så snygg i matchande dräkt och hatt. Doftade Anais Anais. Med åren har sällskapet varierat. Sovande pojkvänner (och man) barn, kollegor, vänner. Idag har jag en stol. En ”egen” stol som står tom när jag inte är där. Lyckan den lyckan när jag öppnade den klappen från M den julen! Tack fina M <3. Idag kvittar det vilket operahus det är så länge alla stora som små detaljer finns närvarande. Dom som bidrar till ”känslan.” Tur är väl det. För nu har jag en ny stol. På en ö i Medelhavet.

Rummet

bild 1 (24)

 

 

 

 

 

 

 

 

Roman Kuperschmidt spelade tillsammans med The Gershwin Quartet. Efter 17 år som klarinettist finns riks för stor nördvarning att sitta bredvid mig på en klarinettkonsert (tur jag var utan sällskap…) Jag lyssnar till klangen. Fångar upp nyanser. Imponeras av andning, munstyrka, fingerteknik.  Funderar på vilken tjocklek på rör som används. Säkert är det av märket Vandoren. Dom är bäst minns jag. Kuperschmidt är skicklig ikväll. Med lätthet skapar han allt från hesa, raspiga toner till vackraste späda klanger. Hans register är som en pallett med klangfärger. Vibratot i ”Arirang” får tårarna att rinna. Mannen bredvid mig erbjder en servett. Tackar vänligt.  Efter tre extranummer går jag ut i foajen. Berusad av musiken är jag precis på väg att köpa hans cd som säljs vid dörren. Cd? Vem använder det idag? Går ut i stormen som får mig att nyktra till. På bussen hem tar jag fram programmet och läser om nästa konsert. Längtar redan efter nästa berusning:-)

Ġimgħa d-dieħla hija Break Fall!

/Sus (lite mer båtfrosseri nedan…)

Effektiva skolbyggnader på ön?

Mc Donalds är min arbetsplats idag. Deras ”fika hörna” är grym! Fri wifi, gott kaffe, sköna stolar, tidningar, lagom högt sorl. Det passar mig helt enkelt perfekt. Just idag. Kanske inte i morgon. Det beror på!  Tänker att det här med lokaler diskuteras mycket inom skola och skolutveckling. Allför ofta mer än själva innehållet. Oklokt! Men Sus, självklart måste vi ta hänsyn till vilken klimatzon vi lever och verkar i när vi planerar skolbyggnader. Nä, jag tror egentligen inte det. Klart det är schysst med en riktig space’ad lablikande scienselokal. Eller ett klassrum med stora fönster där ljuset kan flöda in. Men till syvende och sist så är det människorna som samarbetar kring ett innehåll som är ”skola” för mig. Vi pratar mycket om att utbildningen ska vara likvärdig. I min värld betyder det,  likvärdig tillgång till material, kompetens och miljö. Samtidigt ska utbildningen vara anpassad till varje individ, individuell. Redan nu börjar det bli svårt att få ihop. Ekvationen går inte jämt ut! Mitt stora intresse kring utbildning och pedagogik har resulterat i att jag har besökt många skolor runt om i världen. Fysiskt men också via filmer (repotage) och böcker. Jag har också varit delaktig i processen att planera nya ”skol”byggen. Sällan om ens någon gång har min upplevelse handlat om lokalen. Ja, ska väl vara då den gången jag gjorde något jobb i Smedslättskolan i Bromma och fick en emotionell kick för en stund. Skolan påminner nämligen om min skola där jag gick mina första år, då kallat lågstadiet…:-) Istället börjar alla sinnen gå på högtryck när jag kliver in bland människorna som finns där. Iakttar och observerar.  Det spelar liksom ingen roll om gardinerna är röda, blå eller vita. Om en vit vägg fungerar som projektorduk eller om värsta, senast smartboarden kommer ner från taket efter en touch på en skärm. Ja, ni förstår vad jag menar. Det klämkäcka uttrycket det sitter i väggarna dyker upp i huvudet. Ett uttryck som inte sällan används. Det är ju helt fasansfullt när jag tänker efter. Om det fanns  någon som helst sanning i det så borde skolor (eller andra lokaler f ö) vara vägglösa! Ingen dum idé egentligen:-) Varför denna utläggning. Hopplös är jag. Dyker på en artikel, film, text och så går hjärnan igång. Berör ämnet lärande på något sätt är jag ostoppbar… I Times Malta läser jag en artikel som handlar om hur de tänker här på ön kring effektiv design av nya skollokaler. bild 2 (25)

Bjuder på några blänkare:

  • …the lowest temperatures during the winter months do not require the use of heating facilities.
  • …..more shading devices are to be incorporated within the facade to block direct sunlight…
  • Exterior noise is a common problem in schools located in village cores and urban areas. … this infers that classroom acoustics will be influenced by noise. (Läs en bil per person i varje hushåll…)
  • A buffer between schools and roads need to be consider…
  • The zoning of the school is also vital. Schools located near a steep road are not located in an optimal area. Cars tend to be driving on the lower gears, inducing unwanted noise. This will leave anybody at school with no other alternative than to close windows, which contradicts adequate ventilation…
  • Schools do not need any specialised  cooling mechanisms since at the beginning of summer, namely in July, August and the beginning of September, they are closed to students. (notera att inga har så kort skolår som maltesiska barn…). Having said this, schools can be opened up for summer school programmes, but opening the windows and having ventilation in the classrooms is enough (öppna fönster gick ju inte pga noise….?) . With the onset of climate change, however, this idea has to change. (klokt..)

Sista

  • …feature that also needs to be considered is the shape and size of classrooms. While seating arrangements can be varied, the angle of vision may also be influenced by other factors, such as the size of furniture….

Tack och lov inkluderar författaren tillslut studenterna med att skriva att det är viktigt att vi också lyssnar till studenternas åsikter/visioner. Det är ju bra om dom känner sig trygga och gillar deras skolbyggnad… 🙂

 

Maybe I għandhom jinvolvu ruħhom fl-iżvilupp skola f’Malta?

Sus

Alla sinnen åter i balans

En skönt mix av lukt, syn, hörsel, känsel och smak skapar balans i vardagen.  Har varit en period där jag saknat denna balans. Flytten till Malta har hjälpt till att återskapa det som saknades. Tror inte (utan att säkert veta) det är något konkret, något som specifikt går att peka på som har ställt saker till rätta. Snarare tror jag att det är just själva miljöombytet. Allt krångligt, jobbigt och härligt som det innebär. Jag återuppstår på något underligt sätt och upplever detaljer i vardagen. Små ting som lätt fladdrar förbi när sinnena inte är i balans.

Det slog mig i lördags kväll när vi satt och åt middag ute i det ljumma vädret. Hur gott det smakade. Inte maten i sig utan hur hela dagens små händelser, tillsammans, skapat detta välbefinnande. Middagen blev som en summering av dagens alla upplevelser. En sinnenas middag:-) Skumt? Ja, kanske men jag gillar’t!

Ingredienser till en sinnenas middag…


Skön morgon. Sover länge. Frukost med nybakade briocher från bageriet runt hörnet. Fixar frukostbricka efter kostcirkelns alla regler… (exkl briochen då:-)). Frukost ute med tjejerna med rätt ostrukturerade samtal kring dagens utseende. Älskar på ett helt nytt sätt alla dessa viljor som ska tas hänsyn till. Den manliga delen av familjen bestämmer sig för att packar för en förmiddag på stranden. Snorkelutrusning, skateboard, GoPro, frisbee mm. Vi andra laddar för en förmiddag på stan.

Gåva:-)

Gåva:-)

Strosar runt på stan. Upptäcker nya ställen vi inte sett förr. Har ett mission – att hitta ett storpack galgar. Visar sig vara ett helt omöjligt uppdrag! Vägrar ge mig. Ur frustrationen väcks nya tankar- collaborative consumption! Raska steg till Zara där jag beskriver dilemmat. Lycka uppstår när personalen talar om för mig att som precis ställt ut en låda med ”gamla” galgar  vid entreen. Please, take as many as you want…..

Fikar. Pratar. Länge och mycket!

Tid

Tid

Hälsar på killen i blombussen. Han som fixar färska kryddor till mig. Fina, frodiga kryddor från Italien. Du ringer till mig någon dag innan och jag fixar….. Fantastiskt! Liljorna är stora och väldoftande denna dag. Dom får också följa med hem.

Lukt syn känsel smak.....

Lukt syn känsel smak…..

bild 2 (18)Tiden springer iväg men vad gör det? Möter upp med herrarna och byter hav mot pool. Blir lugnare så med tanke på A skräck för maneter…:-)

 

 

 

 

 

Smått och gott handlas till middagen, därtill ett gott vin. Med kryddor, grönsaker, räkor går jag loss i köket. Flow. Ingen kokbok. Inga måttredskap idag. Sinnesstämningen får fungera som kokbok. Hen vinner stort:-)

hackade grönt

Raita’n görs först. Den gillar ju att stå till sig tills att kummin och koriander luken sprider sig i hela köket…

raita

 

Fräser…

Grönsaker i wokSkalar…

Räkor

Smaksätter…Dinner is served <3

Tallrik med mat

Riċetti huma disponibbli jekk mixtieq!

/Sus

 

 

 

Lång färd mot Malta….

Solen och den blåa himlen är tillbaka och glad för det är jag. Helgens åskoväder var inte alls bra för min hälsa:-) A var klok nog att stoppa  öronproppar i öronen och när jag insåg att det inte skulle handla om en eller max två smällar så gjorde jag detsamma. Såg inte alls smart ut med två orange’a tussar som stack ut från öronen men det blev tyst och mitt inre lugn kom tillbaka:-). Har inte skrivit på ett tag. Märker att dagarna går fortare nu. Antar att det betyder att vi sakta men säkert börjar hitta just våran vardag på ön i medelhavet. Varje dag, en (eller fler) erfarenhet rikare. Erfarenheter som blir till rutiner. Rutiner som jag känner att jag trivs väldigt bra med. Dom är nya, hälsosamma och blir till av vilja snarare än av måsten. F sa härom morgonen, sen vi kom hit har det känts så lätt att komma upp på morgonen. Det är liksom ljust och varmt vilket gör att man känner att det är morgon… Ni som känner mig vet att jag nöjt drog på smilbanden när jag hörde detta. Jag är nämnligen en förespråkare av flextid. Flextid som styrs av solens upp och nedgång:-)

Golfsäsongen börjar i morrn. Tjejerna som spelar mycket golf har kommit in fint i klubben. Det tisslas och tasslas om the sweeds. Dom som spelar i snygga kjolar och slår sååå långt:-). Vi var på informationsmöte kring juniorträningen i veckan och som vanligt inom golfen så diskuterades det kring hur vi skapar gemenskap och teamanda bland juniorerna. En extra svår gåta inom golfen. Eller inom individuella sporter allmänt. Speciellt bland de yngre juniorerna krävs att man tänker till lite extra. Om inte, är det lätt att golfen väljs bort mot en lagsport. Ibland tycker jag dock att vi glömmer att det finns en tjusning med just det individuella i ”ensamsporter”.  Att vi är ganska många på planeten som tycker det är skönt att inte alltid umgås i grupp. Jag är själv en av dom som, när det kommer till sport och träning, gärna väljer ”ensamheten”. Tennis, golf, löpning……. Så länge det finns valfrihet och valet är fritt brukar det bli bra. Tjejerna var placerade i ”eagle” gruppen:-)  En grupp om fyra tjejer i ungefär samma ålder. Träning två gånger i veckan och tävling varje lördag. Något säger mig att det kommer bli mycket golf framöver. Härligt!

Onsdagshäng på klubben

Onsdagshäng på klubben

Samma kväll var vi inbjudna till drink på Sportklubben. En tradition för att välkomna nya medlemmar. Det var snittar och mingel tillsammans med delar av ledningen (här har ni lite att jobba på SATS…:-)) Sportklubben ligger på samma område som golfbanan. Ett stort område med 19 tennisbanor, squash, poolområde, restauranger, gym mm.  Känns som om vi kommer hänga en hel del där på helgerna. En lekplats för hela familjen:-) Jag vet att jag tjatar om det i bloggen men VÄLDIGT skönt att ha allt på samma ställe och slippa använda helgernas dyrbara tid till att köra ”taxi” till diverse aktiviteter.

bild 2 (19) bild 1 (17)

Å så kom dom tillslut! Lådorna! Hade nästan tappat hoppet. När dom väl stod där, uppradade utanför dörren insåg jag att jag inte minns vad jag packat ner. 30 fyllda kartonger! Med vad? Jag saknar ju egentligen ingenting. Ja, det ska vara kameran, högtalarna och mina golfklubbor, that’s it! Resten då? Skrämmer mig hur mycket onödiga saker jag omger mig av. Som jag tror jag behöver. Blir lite avis på  människor som vågar ta steget,  som säljer allt (nästan) de har och börjar om på ny kula.  Kanske jag helt enkelt ska skippa att packa upp vissa kartonger. Sända dom åter till Sverige….

bild 3 (14)

Blommorna! Dom var jag väldigt nyfiken på. Ett mirakel om de överlevt 6 veckor i en kartong. Varför jag packade ner blommor? Jo, sån är jag. Mina blommor får ofta följa med mig. Både på bilresor och flygresor. Denna gång fick dom en båttur.  En lång sådan! Vet inte om det kanske är något som ligger i generna. Antagligen med tanke på hur mor och far min behandlar sina tomatplantor på våren. Som älskade husdjur som får följa med överallt:-).

Längst ner i en kartong, under ett antal jackor finner jag dom tillslut.  Bleka, avmagrade med frasiga kanter låg dom där tätt hopkurade tillsammans. Likt ett gäng flyktingar som flytt för sina liv. Som suttit mörkt och trångt i något maskinrum under en lång, tuff resa över havet. Kände mig, för en kort stund, som en lifesaver när jag befriade blommorna, en efter en från kartongens mörker. Gav dom vatten och näring och lämnade dom till att bada i solens strålar! Nu är det bara att hålla tummarna. Fortsättning följer…..

Katten håller råttorna borta. Myror håller ormarna borta. Fåglar som låter mycket håller skitande duvor borta?! Jo, så är det om du frågar min landlord…..Finklagade och fick dessa! Vet inte vad jag ska tycka? Ganska jobbiga husdjur faktiskt och inte speciellt gulliga heller! Duvorna? Ja dom sitter mest och skrattar åt det hela:-)

Nu är det helg och på söndag får vi besök igen! Härligt! Denna gång från Sverige. I du är efterlängtad och så mycket välkommen!

Ħamiem Dirty aktar milli meħtieġ

Solig och bästa helgen till er alla!

/Sus

 

Uppladdningen har börjat

Jag gillar att skriva. Lite extra roligt är när syftet med skrivandet varierar.  Allt som oftast när jag skriver så har jag en mottagare i tanken. En person eller en nischad grupp. Det innebär att jag anpassar språk, innehåll och tonalitet efter mottagare. Inget konstigt med det! Bloggandet gör mig dock lite förvirrad. Speciellt denna blogg som inte har något fast tema egentligen. Ni är ju några stycken (ganska många idag vilket är superkul) som hänger med här. Problemet är att jag inte har en ANING om vilka ni är. Vad ni har för intressen, var ni bor, hur ni mår, vad ni gör, varför ni läser bloggen, vad ni vill få ut av att läsa den…..osv! Det som händer när bloggskrivarlusten kommer över mig är att personer jag känner dyker upp i huvudet. Personerna skiftar beroende på ämne. Ibland är det mor och far:-), ibland är det nära vänner och är det ett specifikt ämne som fastnat, som jag funderar på så händer det att jag plötsligt befinner mig i ett rum diskuterandes med en grupp människor! Pratade med en van bloggare om detta och hen menade äh, passa på att skriva för dig själv! För en gångs skull behöver du inte tänka på alla andra. Det här är din blogg och du skriver för dom som vill lyssna:-). Ok, det är nytt för mig men låter både klokt och tilltalande! Så får det bli!

Nu är det gjort! Anmälan är inne. Jag som aldrig har haft suget efter att delta på diverse tävlingar. Aldrig sett det som en motivationshöjande morot. Speciellt inom idrottsområdet så  har viljan till träning alltid funnits där ändå.  Att i flera månader innan, ta ett beslut om att jag just denna dagen ska vara redo för att ställa upp i en tävling.. Bara tanken stressar mig. Rent allmänt tycker jag mindra bra om att planera saker för långt i förväg. Herregud, vem vet hur livet ser ut om 6 månader? Erfarenheten säger att jag inte har en aning om det. I alla fall min erfarenhet:-) Men nu står det där, inskrivet i kalendern. 22 februari 2015 Malta Marathon. How come? Vet inte. Kanske är det är den sköna värmen eller bara en funktion av allt annat nytt som jag nu upplever. Att det bara gick av farten. Nå, nån gång kanske jag ska växa upp och planera lite mer. Eller inte!

I och med att anmälan gick igenom började också uppladdningen! Springrundan blev lite extra långt idag.. tog mig till och runt Valletta. Med ryggan fylld med vatten, mobilen laddad med poddavsnitt och löparskorna på, upplevde jag staden. Fantastiskt sätt att göra sightseeing på. Med lite SUPyoga och regelbunden löpning kommer det här nog att gå bra:-) Fortsättning följer! Tar självklart gärna emot tips från er där ute som har efarenhet av långlopp!

Åh, vad jag trivs att bo centralt! Lika vackert som det är att bo på landet (som jag gör både i Stockholm och i Skåne), lika bekvämt är det att bo mitt i stan. Inför vår flytt till ön tittade vi på både hus och lgh. Många kvällar satt vi och funderade. Bollade för och nackdelar mot varandra. Tillslut kom vi fram till att ska vi nu förändra allt annat, skolor, jobb, land mm varför inte passa på att förändra boendesätt på samma gång. Glad är jag för det! Tror hela familjen håller med. Det var liksom dags. Barnen är relativt stora och mår bra av att kunna röra sig mer fritt. Gå ut och upptäcka saker när andan faller på. Och vad TID vi sparar! Numer är det egentligen bara den onödigt långsamma hissen som snyltar från min dyrbara tid:-). Lite extra lyxigt är tennisen som vi numer har på grannhusets tak. Från balkongen kan jag sitta och njuta av barnens framsteg:-) Själv spelar jag i en grupp med fyra tjejer. Eller damer som jag bör säga enligt min tränare…..;-) Tränaren är maltes men det visade sig att hon precis köpt hus i Sverige:-) Ett hus i Baskemölla. Spännande att höra hennes (förskönade) bild av Sverige,  maten är billig, köpa hus är billigt, det finns mycket jobb och det är otroligt vackert. Det sista kan jag väl köpa men annars vet jag inte om jag håller med. Speciellt inte efter att hon bett mig att läsa igenom hennes avtal som hon fått av mäklaren (på svenska) och visat mig bilder på huset. Mm, fint och dyrt och väldigt, väldigt ödsligt 8 månader om året….. Vad ska man säga?:-)

bild 3 (13)

Från min balkong

Här på ön går vi mot vinter. I alla fall enligt malteserna. Vissa uteserveringar plockar in sina utemöbler. Beachklubbarna som ligger med jämna mellanrum längs kusten har stängt för säsongen. Skyltfönstren fylls med dunjackor och vinterstövlar. Det blir så påtagligt att, har man inte årstider så skapar man det. Sen att temperaturskillnaden går från +30 till -20 eller från +35 till +25 spelar inte så stor roll. Det är själva temperaturskillnaden som är grejen:-) Själv tycker jag att det börjar bli riktigt behagligt. Ett bra ”svensksommar” klimat. Precis lagom. I den här familjen kommer flipflop och shorts stanna på ett bra tag till…..dock tog A på sig tights häromdagen till sin stora glädje. Ännu en gång spökar de fastvuxna rutinerna, i oktober är det dags att klä kroppen med varma kläder…

bild (5)Har ju hört att det KAN regna här på ön, mycket, men än så länge inte sett skymten av något regn. Nja, kanske någon droppe nån gång. I natt fick jag dock uppleva skyfallen. Jisses! Fönster och dörrar stod på vid gavel. Tvättstugan som visserligen är utomhus men tack vare vädret hittills används som ett ”vanligt” rum var översvämmat! Kläder, väskor, skor ja allt ni kan tänka er som stuvas undan (göms) i en tvättstuga var absolut dyngsurt! Väcktes av att blixtarna en efter en lyste upp hela rummet. Kände mig omringad. Plötsligt blev ö- känslan så tydlig. Här är jag på en liten, liten ö mitt i havet, omringad av alla dessa blixtar…! Med tanke på barnens tidigare reaktioner på åskväder tog jag och M med oss täcke och kudde och knallade ner till barnens rum. Möttes av rätt coola ungar eller som F uttryckte det  bor vi ju i en lägenhet som är byggt av sten med vatten runt omkring hela ön. Det här lugnt! Hm, är det det de får lära sig i skolan kring åskväder och säkerhet… Själv är jag inte riktigt lika cool när det kommer till åskväder. Kryper gärna ner under täcket med kudden över huvudet… Nu är det så att det är bara att vänja sig. Vi väntar rageweek:-)

Haha, ny upplevelse- att tvätta fönster. Typ skyltfönster! De fönster som vätter ut mot vägen sköter tydligen någon firma men dom andra får vi fixa själva. Jisses, nu räcker det inte med en liten trasa och handskrapa. Nej, nu kommer stora utrustningen fram. Ärligt, det var rätt kul faktiskt:-) och resultatet blev toppen! Tydligen roade jag samtidigt människor runt omkring mig:-)


Finaste helgen till er alla! (Weekend ifjen lilkom ilkoll)