Papperslösa samhället och skön revansch…

Nu har vi varit på ön i fem månader och det känns som en (fin) evighet…..

Härom kvällen låg vi och pratade om tid. Vi känner alla att det känns som om vi varit på ön så mycket längre än vad som faktiskt är sant. Fem månader nu. Vi människor använder då och då ordspråk som tiden springer iväg eller tiden går fort när du har roligt . Har själv förbrukat raderna mer än nödvändigt, förr…Vet inte, men just nu känns dom väldigt ”mal placé”. Har absolut ingen obehaglig känsla av att tiden springer ifrån mig. Inte heller har jag tråkigt bara för att tiden inte går fort….. Nä, vi kom fram till att det snarare handlar om att förändringen vi gav oss in i, livet på ön, har gett oss tid. Tid över till annat, mer värdefullt här i livet. Den lite hisnande, insikten om hur mycket tid vi tidigare lagt på meningslösa (men sett till dåvarade situation, oftast nödvändiga) saker. Jag njuter av vår ”nya”  tid som kanske inte fått ett långsammare tempo, men är klart mer innehållsrik.

Sakta men säkert har influensan vandrat mellan familjens medlemmar. Inte nådig denna gång. Läste senast idag att den har slagit hårt mot ön och sjukhusets korridorer är överfulla av hostande patienter som har det tufft i det fuktiga vädret. Själv tog jag A under armen och knallade upp till apoteket runt hörnet. Det fungerar nämligen så här att efter klockan fyra finns det en läkare på plats på apoteket. Längst in i det lilla kvartersapoteket står fyra klappstolar uppradade. Snällt och vänligt blir du ombedd att sätta dig och vänta på att bli inkallad av läkaren. När det väl är din tur knallar du in i ett ännu mindre litet skyffe där det precis finns plats för ett skrivbord och två stolar. Hade blivit rekommenderad denna läkare men var ärligt talat ändå misstänksam. Tänkte, sittandes på min klappstol; vad kan han göra åt min förskylning inne i ett rum som snarare ser ut som ett kontor än en vårdcentral…Visade sig att min skepsis var obefogad. Läkaren var superproffsig och A och jag gick därifrån trygga med både tips från experten och läkande medel i påsen.

IMG_6622

Tack och lov lämnade den ovanliga kylan oss ganska snabbt. Tyckte inte alls att det var varken spännande eller exotiskt att se snö på Malta. Tror dom flesta på ön kan skriva under på det… Lockades inte heller av att åka skridskor i rinken som några tappra entreprenörer hade riggat upp på ett minimalt utrymme mellan två vägar. Ja, det skulle i så fall vara för att få prova de väldigt underliga skridskorna som hyrdes ut.

IMG_6600

Nä, istället njuter vi nu fina dagar med vårvärme och fågelkvitter. Jag som av gammal vana lever kvar i terminstänk har nu mentalt välkomnat och sakta kommit in i den nya terminen. Barnens skola rivstartade från dag 1 med prov och läxor. Det fick A (som höll mig sällis i sjuksängen och missade första veckan) verkligen känna på. Tack och lov är lärarna ambitiösa och skickade hem uppgifter för att undvika gap i kunskapsinhämtningen….Jag är fortfarande mycket imponerad av skolan som lyckas med den, idag, nästan omöjliga  uppgiften – att få barn att förstå varför det är ett privilegium att få gå i skolan – att känna inre lust och glädje att lära sig nya saker. Några av nyheterna för terminen var också lite extra välkomnande – dykning, yoga, basketturnering på QSI i Bratislava…. hm, ska bli spännande att följa.

IMG_6698

 

Lite extra glad blev mor åt Malta’s initiativ till att locka unga vuxa till ett aktivt kulturliv. Nu hoppas jag självklart på sällskap under mina kulturkvällar!

IMG_6604

Det papperslösa samhället har inte nått Malta. Tror inte ens dom har börjat nosa på det….

IMG_6696

Vi har fått våra ID kort. Bara 3 månader efter ansökan lämnats in…. Att det tar tid kunde jag förstå när jag väl stod i kön för att hämta ut dom. Allt som heter, ser ut som eller fungerar som ”ny teknik” lyste med sin frånvaro. Istället fungerade allt som i trafiken här på ön. D v s under organiserat kaos med ett antal oskrivna regler. Jag tänker att det fortsätter väl att fungera så länge 1. Folk tycker det är ok att stå i kö halva dagen 2. Pappersmapparna, som innehåller varje  ansöknings 100-tals papper, finns att få tag på 3. Plastlådorna, som alla mapparna ligger i, fortfarande tillverkas 4. Hyllorna, som alla plastlådor står på, räcker till…..Tyckte dock mest synd om stackars kvinnan framför mig som hade missat att få med sig något nödvändigt papper. Som efter en timma, snällt i kön, fick vända om och en annan dag komma tillbaka till detta omoderna kösystem…

Avslutar dagens skrivande med att erkänna en sak. Visst var det underbart att se F ta hem segern efter helgens tävlingar MEN det som var lite extra kul var att F knäppte alla avundsjuka kärringar på näsan då hon bevisade att hon både kan bära ”för” kort kjol OCH spela grym golf….. GIRLPOWER!!!

IMG_6720

Team…<3

Happy Birthday Sister (ja, heter så på Maltesiska…..:-))

/Sus

 

 

Nytt år nya baciller

Ärligt mamma, på ett sätt är det skönt att du är tyst ibland men nu vill jag att du pratar igen…(ärliga barn)

Idag är det min tredje dag som stum. Det blir lite märklig atmosfär i huset när en person i gruppen (läs familjen) är närvarande men icke talbar. Jag är närvarande men på samma gång väldigt frånvarande;-). Någonstans tycker jag att det är ganska skönt att inte kunna prata. Bara observera det som händer runtomkring mig utan att kommunicera. Observation är för övrigt ett mycket spännande verktyg som jag använder ofta i mitt arbete. Det är också en färdighet som måste hållas vid liv. Tränas likt en muskel. I vanliga fall är det svårt att hitta tid till det i umgänge med familjen (såklart) men nu fick jag chansen. Spännande iakttagelser! Dock är det som orsakat stumheten inte speciellt kul- influensan! Tre dagar är också mer än nog. Lagom är ALLTID bäst! Känns lite oschysst, har inte haft influensan på typ 100 år men nu två ordentliga omgångar på två månader. Vet inte vad det beror på. Funderar på om det kan vara så att kroppen är mer mottaglig nu. Förr när barnen var små vad det liksom inte på kartan att bli sjuk. Fanns inte tid till det helt enkelt. Tänk er vilken mardröm om kroppen nu ska ta igen alla influensa’er som den hållit tillbaka i flera år….. Nä, det har jag verkligen varken lust eller tid med! Maran närmar sig och jag vill in i mina löparskor igen. NU!

När vi satt på planet hem från Österrike sa jag till familjen att det skulle bli så härligt att komma hem till värmen igen. Tji fick jag. Istället lyckas familjen König vara på Malta under den kallaste julen på evigheter. Snön slapp vi tack lov uppleva (bilden tagen från Maltaweather) men storm, regn och iskall lgh mötte oss. Husen här på ön är verkligen inte gjorda för nordiskt väder:-) Noll isolering, stora fönsterpartier, stora öppna ytor och stengolv gör det nästan olidligt kallt i lägenheten. Vi utformade dock ganska snabbt en överlevnadsstrategi så nu behövs det varken mössa eller långkalsonger inomhus….. Nyårsafton var dock krispig! Redan på nyårsdagen var värmen tillbaka men kvällarna är fortfarande kalla. Vi får glädja oss med att vintern dock är kort här på ön.

IMG_6508

Nyårssupé...

Nyårssupé…

Nytt år, 2015. Vet att många inför nyår passar på att summera året som gått. Känner att jag inte tagit mig tid till att göra det. Är inte så mycket för att titta tillbaka, har fullt upp med det som händer här och nu:-) Istället tyckte jag att det var lite spännande att uppleva hur familjen skulle reagera på att komma hem till ön efter tre veckor på annan plats. Att börja om igen som en ny termin lite handlar om. Rosa hjärtan bubblade  inombords när barnen sa att dom längtade hem. Hem till Malta. Så här i efterhand tror jag det var klokt av oss att inte åka till Sverige under julledigheten. Come back’en hade blivit tuffare då.

Nyårslöften har jag inte heller. Brukar inte gå så bra med dom:-) Däremot hade jag ett härligt samtal med A nyligen som resulterade i ett! Vår familj är inte speciellt bra på det här med traditioner och högtider. Vet inte varför det har blivit så. Antagligen har det varit så mycket annat i vardagen som liksom tagit över orken. Dom förnybara energikällorna saknades, därmed sjönk också ambitionsnivån. Det var länge sen vi hade en ”riktig” julafton. Nyår har de senaste åren varit lika med resdagar och påsk vet jag knappt hur man firar… Födelsedagarna lika så. Visst har dom firats men ibland flyttats till dagar som passat in bättre i schemat.. Hm, det får mig att tänka på en lärare som barnen hade i förskolan som en gång tog mig i örat och talade  om för mig att så kan du verkligen inte göra. Det kan skapa traumatiska minnen för era barn…. Så, tillbaka till A och mitt samtal. A är familjens flockmänniska (omgiven av ett gäng enstöringar:-) Stackars barn!) Hon älskar när huset är fullt med människor. Hon skulle mer än gärna leva i kollektiv. Tryggt, socialt och aldrig ensamt. Vi kommer in på ämnet traditioner och högtider. Hon säger att hon tycker vi borde fira dom mer. Som på ”riktigt”. Under denna julledighet har jag tänkt samma tanke. Har kännt att energin sakta men säkert fyllts på. Vi, A och jag, bestämmer att detta år ska det hända! Vi ska slå på stora trumman och jäklar vad vi ska fira! Vi informerade resten av familjen och alla lovade att göra sitt bästa på just sitt sätt:-)

bild 1 (3) bild 2 (5) bild 3 (2) bild 4 (1)Vi fick praktisera vårat nya löfte direkt inpå det nya året. Haha, inte sen sin 40- års dag har M blivit så firad. Vi började planera en hel dag innan! Massor med presenter, stor brunch, aktiviter hela dagen, middag ute på kvällen! En mor i influensa stoppade oss inte. Barnens energi var på högspänn. Dom roddade som arbetsmyror alla tre. Själv smög jag runt, tyst som clownen Manne och hjälpe till där det behövdes! Vid middagen satt jag och log. Också inombords <3

Night Tnax sbieħ/

Sus

Jul med långsamma rörelser..

Tänker inte ens försöka beskriva vår vän C, tillika F gudfar. Hur det är att umgås med honom. Hur det är att bo hos honom. Ni skulle ändå inte förstå. Muhle måste upplevas. Antar att jag måste vara lite skruvad som trivs i hans sällskap men en vecka i taget är fullt tillräckligt. Sen måste jag hem och vila både öron, lever och magsäck:-)

Du kör och kör och kör upp i bergen tills du kommer till en väg som är så smal att däcken på bilen precis får plats. Har det snöat samma dag behöver du inte ens fundera på att svänga in. Då  är det bara att vända och åka tillbaka ner. Du kan också ringa bonden som kommer och plogar vägen för ringa €100….;-) Resan leder dig ner till en dal omgiven av berg och vackra granskogar. Efter ett antal skarpa svängar skymtar du kvarnen. Ett hus som jag i min fantasi tänker att Hans och Greta i sagan bebodde. DSC_0584 DSC_0586DSC_0587

IMG_6517

Vi hade tur denna gång. Dalen låg i vårskrud och vi kunde med enkelhet köra till vägens slut, ner till bäcken. Som traditionen bjuder möts vi av C som kommer gående över bron med snaps i ena handen, en öl i den andra och Labben Lilly vid sin sida. Tillsammans skålar vi och veckan i Muhle kan börja:-). Det är första gången vi firar jul här. C har lovat oss en riktig Österrikisk jul. Vad det nu innebar hade vi ingen aning om innan vi kom. Nu vet vi!

Tiden står liksom stilla i kvarnen. Det är helt onödigt att fundera över vad klockan är. Oväsetligt! Är du hungrig så äter du. Är du trött så sover du och blir du rastlös så har du naturen och allt vad den har att erbjuder utanför dörren. Ena dagen är det vår och vi gör barkbåtar för race i bäcken. Andra dagen är det snöstorm. Då passar det bättre att gå ut och välja ut det bästa berget för pulkarace. Det händer att vi blir insnöade. Men vad gör det när varenda skåp och hylla är fyllda till brädden med mat och dryck.

IMG_6408

Mat och dryck är för övrigt ett viktigt inslag i kvarnen. Nu pratar vi inte konserver och frystorkad mat. Nej, vi pratar stekar (fläsk och oxe) som marinerats i veckor innan, julskinkor (C var orolig att det inte skulle räcka…det var ju tre barn i huset…), speck, färska ägg, allt från bonden i dalen nästgårds. Egenproducerad öl och snaps. Nytt för i år var julölen. Jag dricker inte öl annars men i muhle är det något helt annat. Från frysen tar jag med mig ett glas. Hoppar i de största skorna jag kan hitta i hallen. Går ut till bryggeriet. Där fyller jag mitt glas enligt C alla regler. Resultatet blir en iskall öl med exakt rätt mängd skum.  Mums!

DSC_0597Middagarna är egentligen de enda måltiderna vi äter ihop. Första dagen är tuff. Innan magsäcken har vant sig och förstått att den inte kommer att fyllas före klockan 11pm. Helt normal middagstid i kvarnen. Det är klart, efter en stor omelett vid tretiden så passar det ganska bra med sen middag…:-) All mat lagas på vedeldad spis. Såklart! Vem har sagt att det ska vara enkelt. Här ska det inte kastas in någon påse med farliga popcorn i micron;-) bara för att det ska gå fort. Alla är delaktiga. Det skalas, rivs, hackas, steks medans julmusiken går varv efter varv. (Sista kvällen kunde vi nästan alla sånger utantill).  Allas kinder blir rödare och rödare av värmen från spisen. Ja, det mustiga rödvinet gör nog sitt också:-)Jag gillar allt fixande och trixande. Det skapar ett lugn. En perfekt miljö för långsamma rörelser. Det går liksom inte att skynda.

IMG_6410 IMG_6415 IMG_6437

DSC_0683 IMG_6477 IMG_6449 IMG_6411

IMG_6478 DSC_0686Trots lugnet så blev det en händelserik vecka. Julafton blev lite extra hektisk. Då skulle det till exempel letas, huggas och kläs gran. Barnen var mäkta stolta när de efter en tur i skogen kom ner med den finaste granen. Tänk att helt fritt få välja just den granen som du tycker är finast. Lycka och vånda på samma gång gissar jag… Förvånad över att de lyckades komma överrens dock. Det var fint att se glädjen och nostalgin i C ögon när han nöjt tog fram lådan med julgranspynt. Handgjort (från C barndom), vackert pynt som nog inte sett ljuset på väldigt många år:-) Barnen tyckte det var fult och färglöst. Saknade de kulörta kulorna, glittret och  de elektriska ljusslingorna (skitungar). Men se ljusslingor kommer inte in i kvarnen. Nej, nej. Här fick vi utse ljusvakt så inte de levande ljusen skulle sätta eld på hela granen 🙂

DSC_0619

DSC_0613Hund har vi också fått prova på. Lilly, en liten brun jaktlab. Hon har nog aldrig tidigare fått så mycket motion som under veckan vi var där.  Tidiga morgonpromenader, springrundor, vandringar, lek och bus. Det var en lycklig hund som somnade gott under matbordet på kvällarna. Jag gillar hund. Skulle gärna ha en igen men en hund ska bo och leva precis som Lily. Mitt i naturen! DSC_0625 IMG_6461Ja, nu blev det ju sådär långt inlägg igen. Och massa bilder….. (fler finns här). Det var en fin vecka med många fina stunder. Tack snälla Dr C för att du gav oss en annorlunda jul. Precis som det ska vara när man är på äventyr i livet.

Kontinwazzjoni tajba kollha multa!

/Sus