Ön bjuder på hammam, opera & dans!

Nu har det gått två veckor sen jag skrev senast. Två veckor fyllda med fina upplevelser som fyllt på källan av minnen. Det har varit allt från opera till rysk balett samt tvagning på hög nivå:-)

M och jag kände att det var dags för lite vuxentid. Det blir inte alltför ofta här på ön då potentiella barnvakter lyser med sin frånvaro. Visst är barnen stora och klarar sig gott och väl själva men forfarande känns det inte rätt att lämna dom i flera dagar. Istället tänkte jag att vi får fantisera lite. Drömma oss bort på, hemmaplan. Vad passar då inte bättre än hammam for couples! Och Hammam blev det. Med råge! 3 timmar i händerna på någon annan är en lisa för själen:-) Häng med nu…!

Klockan är 15.00, fredag eftermiddag. Vi står i receptionen på Hiton spa. Två personer, en man och en kvinna, välkomnar oss med öppna armar. Berättar att dom ska ta hand om oss. Åh, va bra tänker jag. Precis vad jag behöver. Helt lämna över mig i någon annans händer för en stund. Med ett paket innehållande badrock, badtofflor och handduk skickas vi till respektive omklädningsrum. Byter om och leds längst in i en korridor. I över en timma sitter vi på en varm stenbänk och blir tvättade och skrubbade från topp till tå. Det tvålas in, det skummas in, det skrubbas bestämt och hälls skopa efter skopa med blandat kallt och varmt vatten över våra kroppar. Till en början är jag syster duktig med full kontroll över situationen. Ganska snabbt försvinner jag blundandes in i en dvala och låter personen framför mig sköta sitt jobb. Lyfter inte ens min arm själv utan låter den lyftas…:-) Kliniskt rena, som inför en operation, bjuds vi in i ett rum där det serveras chokladtårta maniac! Galet gott! Till det champagne som sköljs ner parallellt med ett antal liter vatten. Eftermiddagen fortsätter med bubbelbad. Ganska mör av badets starka strålar som masserat nacken lägger vi oss på varsin massagebänk iklädda de klassiska massagebyxorna (ni vet dom som är sydda med max en decimeter tyg och tråd…). En timma magisk massage med efterföljande ansiktsbehandling fick oss båda att vilja gifta oss med våra massörer:-) Vi bestämde oss dock för att skippa det 🙂 och istället fortsätta vår minisemester på en närliggande resturang. Det tog inte lång tid innan vi båda höll på att somna vid bordet. Vi hade lärt oss läxan att efter tre timmar Hammam bör man beställa room service och slå på en bra film. Därefter, mätt och belåten, sänka huvudet ner i sängens stora, mjuka dunkudde och långsamt somna ifrån filmens handling och drömma om massörens händer;-)


Helgen forsatte i vuxet tecken. International Ballet Gala. Alla de stora stjärnorna från de mest kända Ryska balettscenerna skulle bjuda på klassiker efter klassiker från balettens värld. Tillställningen hölls i den maffiga republic hall. Enligt mig ett mästerverk i arkitektur. Publiken kryllade av små ballerinor som kvällen till ära tagit på sig sin finaste ballerina stass. Dom satt som små ljus och iakttog prima ballerinornas oädliga piruetter. Deras blickar talade sitt egna språk. Molnet av drömmar låg som en dimma över parkett.

Blivande prima ballerina...

Blivande prima ballerina…

As winter gives way to spring in 2015, the MCC will open its doors to everybody who wants to enjoy this wonderful cultural experience, stod det att läsa inför galan. Jag håller väl kanske inte riktigt med om det. För det första så var det absolut inte vårväder på något sätt. Kall, regnig kväll med vindar som påminner om höststormen. För det andra så KAN MAN INTE blanda ryska baletteliten med uselt inspelad musik som skrålar ut genom knastriga högtalare. Dansarna var värda en riktig symfoniorkester! Suck! Ja, ja det var en trevlig kväll trots allt och dansen var oklanderlig.


I torsdagskväll smög jag åter iväg till Teatro Manoel. Opera stod på schemat för kvällen. Premiären av L’Elisir d’Amore av Donizetti. Att det var premiär förstod jag först väl på plats. Möttes av röda mattan, fotoblixtar och fullsatt salong. Jag som alltid prioriterar bra sittplats fick denna gång nöja mig med en träbänk högst upp i galleriet. Den enda biljetten som fanns kvar. Där uppe kunde jag roa mig med att följa ljuskillarnas arbete. Ingen digital teknik utan ”hands on”. Dom jobbade stenhårt på att få strålkastarna att följa sångarna på scen. Trots rätt mycket träsmak efter två timmar på bänken var jag fylld med vacker sång och färgglad scenografi. Detta hus gör mig lycklig.

IMG_6742_2


IMG_0219_2Kan inte tänka mig ett bättre avslut på en fin helg. En helg som förgylldes av besök från Sverige <3 . Det jag fick uppleva var något historiskt. Maltas national dance company’ s första performance! Ön har som mål att placera sig på kartan som a cultural hub of contemporary dance in Europe and the Mediterranean. Med tanke på det jag såg är jag säker på att de kommer att lyckas. Jag har sett mycket i mina dagar men detta var något alldeles speciellt. Alla mina sinnen var på högspänn i två timmar. Rummet, dansen, musiken, ljussättningen, costume, decor, ja, allt bäddade in mig i en bubbla. En bubbla jag inte ville lämna. Otroligt innerligt och känslosamt. Önskar jag kunde dela det med er alla. Den sista dansen (det var fyra danser) berörde mig lite extra. Den beskrivs som följer.

Kick the bucket. Is man conscious of his own existence? Are we strong and sensitive enough to get the most out of life? Kick The Bucket is a duet filled with extreme emotions, according to Iván with a more positive slant than the saying ”kick the bucket” would suggest. It’s not about dying per se, though perhaps one can only truly live when one, figuratively speaking, dies. Text: Eckhart Tolle

Vet att det finns biljetter kvar till den 21 mars på Astra Theatre, Gozo. Ni som har möjlighet- gå och se den!

Ukoll jista 🙂

Sus


 

 

Glädjekickar är bra påfyllning i en orolig värld!

När du väntar på något gott, väntar du alltid för länge….

Visst heter det så! Väntan är så dumt. Istället borde vi sluta att vänta på saker för så fort du slutar att vänta, ger upp liksom, så händer det! Upplevde det senast idag. Porttelefonens gälla signal fyller lgh. Den går inte att missa. Känns genom hela kroppen som en ilning. Väntar inget besök så tänker att det är någon som tryckt på fel knapp. Händer titt som tätt. Släpar mig mot dörren och svarar. Mrs Konig? Yes! Package for you. Glädjen sprider sig i kroppen. Thanks! Går ut i tofflorna och tar sikte mot knappen som ska ta hissen upp. Vår hiss som skulle kunna klassa in på listan över de 10 mest långsamma hissarna i världen. Känslan när dörren går upp och det du trodde skulle vara ett tunt A3 kuvert visar sig istället vara ett tjockt, stort paket. Ett sånt där vadderat ni vet, som en mjuk kudde:-)! Räddar det från hissens golv och vänder in igen. Lägger det på bordet. Tänker att jag ska njuta av detta. Kokar mitt morgonkaffe, kryper upp i soffan och andaktigt drar snöret åt sidan. Snöret som ska öppna upp. Som ska riva väggen mellan mig och det okända. Väntan är över:-)! Tack P. You made my day.

IMG_0173

Smått och gott till alla…..


Jazz i högtalarna. Fladdermössen flyger i takt utanför fönstret. Magen är fylld med svenska midsommarsmaker. Gravad lax, små runda färskpotatisar, hemmagjord gravlaxsås och dill i mängder. Lycklig och lugn i själen. Med lugnet kommer skaparglädjen tillbaka. Huvudet är fyllt med ideer och kul uppdrag och förfrågningar poppar upp i mejlen. Personer som jag inte hört ifrån på länge dyker plösligt upp med sin röst i diverse forum och kontaken kan få nytt liv. Projekt som det ligger tid och energi bakom men som samtidigt har kommit fram genom äkta skaparglädje uppmärksammas. Den inre motivationen (som är så viktig) får just nu möjlighet att styra mig. Så är det sanneligen inte alltid men jag njuter så länge den stannar kvar. Allt blir liksom bättre då:-)

Bilden gav mig guldbiljetten . Blev inbjuden till In Explore. Kul!

Bilden gav mig guldbiljetten . Blev inbjuden till In Explore. Kul!

 

Skriver för att förändra....

Skriver för att förändra….obs tidningens felskrivning ”Den har en avatar” blev ”Den har en avart….” Hm


Oroligheterna i världen gör mig ledsen och orolig. Det kryper närmare och närmare inpå mig. Ja, rent ut sagt gör dem mig nojjig. Kanske är det befogat. Vet inte. Häromdagen kom det ett mejl från barnens skola. Kort, koncist meddelande. Precis så som jag i vanliga fall gillar. Inte en massa onödiga ord. Det var rektorn som ville meddela att alla besökare som kommer till skolan måste anmäla sig i receptionen och få en besöks badge. Inget konstigt med det. Det som fick mitt huvud igång var senare på kvällen då dotter kommer hem och berättar att de dagen efter skulle ha en ”lockdown” övning på skolan. Vad ska ni göra då?, sa jag för att få lite mer information. Medan hon berättar om hela proceduren växer en knut i min mage. Knuten dras åt tightare och tightare när mitt huvud börjar samla ihop pusselbitarna. Det underliga mejlet och så detta. Scener från nyhetssändningar rullar förbi. Jag samlar mig och hänger med i barnens lättsamma diskussion. Tack och lov är dom än så länge rätt oförstörda och ovetande dvs delar inte min oro. Jag låter det vara så. Dock kan jag inte släppa. Tankarna fortsätter att störa min balans under kvällen och jag märker att jag kramar och klämmer lite extra på barnen vid den dagliga godnattproceduren. Inser att saker hänger i luften. Jag saknar infomation och måste få den för att fylla gapen.  Dagen efter tar jag kontakt med rektor på skolan och lugnet (lite iaf…) lägger sig. Får veta att det är en ”standard procedure” för amerikanska skolor only safety protocol which we must follow as an American Institution. Ja, jag börjar bli nojjig!

Ta hand om er! Ħu kura ta ’inti!/IMG_0171

Sus