Livet, sköna framsteg och förändring

Luften står stilla. Fönstren står på vid gavel. Ljudet av instängda flugor som slår mot rutan i misslyckade försök att ta sig ut. Det surrande ljudet som påminner om heta julidagar i Sverige lämnar en härlig känsla i kroppen. Stigar av målmedvetna myror som ivrigt tar sig från A till B utan att avvika från vägen. Idag vill bara skriva, skriva och skriva! Utan tanke på mottagare. Strunta i ordföljden och grammatiken. Bara låta fingrarna fritt dansa runt på tangentbordet. Så mycket tankar. Korta stunder blir huvudet fritt från tankar men det räcker med att öppna mejlboxen så vrids kranen om och fyller åter huvudet. Livet är så mycket upp och ner. Dagarna, veckorna, timmarna. Tänkt mycket på det senaste veckan då jag varit ensam med barnen. Hur nära det är mellan skratt och gråt. Ängslan och lugn. Hur sällan vi alla är i samma mood. Hur livets skola gör sig påmind. Hur jag varje dag blir en erfarenhet rikare bara genom att vara. Vardagspedagogik utan ämnesgränser. Allt integrerat i en härlig, kärleksfull röra:-) Älskar att vi skriker, diskuterar, gråter, surar och skrattar så vi kiknar. Att vi låter varandra vara dom vi är. Tack bästaste, finaste familj för att ni finns!


Vid middagsbordet igår pratade vi om att vissa förändringar är lättare än andra. Funderar på hur jag själv ser på förändringar och kommer fram till att jag älskar dom när dom är ett faktum. Bestämt. Ingen återvändo. Då kan jag andas ut och bli kompis med omställningen. Välkomna nyheten med öppna armar och bjuda in den till min innersta kärna. Däremot ogillar jag starkt vägen dit. Osäkerheten hur, var, om o s v… Det gäller stora som små förändringar. Som när jag häromdagen konstaterade att F har vuxit om mig… Faktum. Solklart och glädje!

IMG_1020


Jag gillar min blogg. Har dock inte närmat mig den på länge. Inte för att jag slutat skriva, utan för jag har känt att den har fått en annan betydelse. Vi har nu bott på ön i 9 månader. Kommit in i vardagen som i början är helt upp och ner. Landat, som man säger. Mina ögon observerar på detaljnivå till skillnad från tidigare då helikopterperspektivet dominerade. Mina sinnen upplever nyanser i vardagen. Allt är inte längre fint eller fult. Grått eller blått. Bra eller dåligt. Jag ni förstår säkert. I samma takt som paletten fylls på ifrågasätter jag landet på ett helt annat sätt märker jag. Det blir tydligt för mig vad jag saknar och vad jag älskar med olika platser. Jag tänker att bloggen nog är på väg mot en förändring. Att den är redo för att gå från att ha varit en reseskildring till att blir en klassisk dagbok. En plats där jag kan skriva av mig. Som jag kan gå tillbaka till och minnas:-) Har bestämt mig för att döpa om den till LIVET. Det är precis det vi gör nu. Lever livet!


Bucket list, åldersnojja kalla det vad du vill men jag lever numer efter mottot utmana det du tidigare inte orkade, vågade eller trodde var möjligt. Det kräver träning, mod och många timmars repetition. Oftast alltför små framsteg alltför långsamt men sen plötsligt händer det! Typ som när ett litet barn under sina första två år tragglar med massa konstiga ljud för att göra sig förstådd å så en dag kommer det ord och hela meningar ur munnen…. Hela min kropp fylls av glädje. Hög på energi och ett leende på läpparna som inte vill försvinna:-) I förrgår var den sådan dag! Har ju börjat i simskola (en av många saker på min önskelista). Drömmen är att kunna simma sådär ledigt och snabbt som jag tidigare bara sett andra göra och tänkt att äh, jag flyter i vattnet och tar mig fram, det får räcka…. Timmarna med simlärare Tim har varit tuffa. Kunde inte i min vildaste fantasi tro att simträning skulle vara så jobbigt och svårt. Magen fylld med klorvatten av alla kallsupar, har jag vandrat hem från simpassen och tänkt att nu ger jag upp! Så i förrgår tänkte jag att jag skulle tjuvträna lite innan simlektionen. Tog mitt pick och pack och gick till bassängen. Väl där blev jag tilldelad en bana (det funkar så här…). Med badmössa, glasögon och min flytplatta såg jag, utåt sätt urproffsig ut men på insidan fanns inga känslor alls av proffsighet:-). Satte mig på kanten vid min bana och blickade ut över alla ambitiösa simmare som lätt och ledigt simmade längd efter längd. Frisim, fjärilsim, ryggsim och bröstsim om vart annat. Gled ljudlöst ner i det ljumna vattnet och började värma upp med några längder bröstsim. Då plötsligt händer det. Bröstsimmet övergår till frisim och jag känner att armar och ben samarbetar. Andningen kommer naturligt. Flow på hög nivå! Segerkänslan av att ha kommit över det första steget! Känslan av att mata meter efter meter frisim. Grym känsla! Dagen efter mötte jag min simtränare med ett brett leende och stolt som ett litet barn hoppade jag i bassängen och visade mina nyvunna kunskaper:-) Nu är jag redo.

Havet, here I come!

IMG_1288(1)

Tagħlim għall-ħajja!

/Sus