Crashblogg

Visst finns det tillräckligt med tid. Visst hinner jag. Det handlar inte om att inte ha tid. Det handlar om att hitta tillbaka till lusten. Lusten att skriva. Den har inte funnits där på ett tag. Har ibland satt mig framför datorn sena kvällar och tänkt att jag borde hälsa på bloggen en stund men ganska snabbt har jag åter vikt ner locket och istället öppnat en bok. Skrivandet har ersatts av läsandet. Har tänkt via ögat istället för handen. För tänker gör jag som vanligt väldigt mycket och ofta.

Vi är ju tillbaka på ön efter en lång och skön sommar som till stor del spenderades i Skåne. Trivs där. Andas bra där. Mår väldigt gott där. Konstigt hur fort två månader går trots att man inte gör speciellt mycket. Ingen i familjen hade speciellt stort behov av att göra några större äventyr. Tror sommaren behövdes för att smälta alla intryck från året som gått. Det var ju trots allt ett relativt stort äventyr för alla att lämna Sverige och börja bygga ny vardag på en ö i havet.

IMG_3689Det är oktober och vädret är väldigt behagligt. Inte för varmt. Inte för kallt. Havet svalkar precis sådär lagom. Luften lite lagom fuktig. Det måste vara detta klimat vi syftar på när vi talar om det fantastiska medelhavsklimatet.

B’ħarsa ’l quddiem għal ħarifa pjaċevoli!

Ser fram emot en härlig höst!

Sus

Galet firande på avstånd

Sen jag senast hängde här har jag gått i Kungsan under körsbärsträden, handlat avslutningsklänningar, druckit rödvin nedkylt av försommarnattens kyla, firat studenter i olika åldrar, hört sång från överfyllda studentflak, plockat midsommarblomster, smörblommor samt satt syrenkvistar i en vas. Jag har sjungit den blomstertid i diverse kyrkor och på skolgårdar med tårar rinnande längs med kinderna. Klivit på Vaxholmsbåtens första tur för säsongen samt åkt fritt fall på Grönalund. Har sett barnens kompisar som plötsligt blivit stora och står i balklännning redo för livets första bal….  Som jordgubben i filen (?) har jag självklart sett Måns vinna ”hela skiten” ! Allt detta har jag fått uppleva. Inte på plats men virtuellt:-) Maj, juni bjuder verkligen på tillfällen som får känslorna att åka berg o dal bana. Tänker att det måste vara Sveriges majsols strålar som injecerar D- vitamin. En välbehövlig påfyllning av dito förråd som sinat under årets mörka månader. Tack vänner för alla upplevelser ni delar!
Samtidigt läser jag om de som inte har hela sommaren utstakad och blir glad över att mina barn sålt majblommor år efter år – Kom ihåg, det går till bra och viktiga insatser. Nu har jag några dagar kvar på ön innan jag själv ska ta lite semester och då verkligen försöka dra mitt strå till stacken. På ett eller annat sätt. Om det så blir aktiviteter i ladan eller som pedagog på sommarskola det får vi se.

Här blev det inte så mycket av vad skolavslutningar heter. Istället åkte gänget till Sverige lite tidigare för att hinna med alla golftävlingar som satt igång. Härligt att se gänget komma hem sista dagen från skolan och brista ut i ”SOMMARLOV!”. Dom har verkligen vuxit in i den nya skolan på ett fint sätt och ser fram emot att börja i augusti igen. Tack gode…. säger jag. Vi firade med härlig middag på stan, bad i havet och fotogalenskap nere vid klipporna.

IMG_1872

Gosse- titta in i kameran!

IMG_1871

Blev inget julkort men här kommer MIDSOMMARKORT!

IMG_1893

Vi som gillar att stå upp-och-ned;-)

IMG_1883

This girl loves photosessions…..

IMG_1890

LOL

Vet att min kryddträdgård väntar på mig……. Snart byter jag snart ön och havet till åkrarna och ljusa nätter för några veckor. Vackert på ett helt annat sätt. Helt galet hur mycket jag saknar mitt Skåne.  Det är där jag kommer vara. Så mycket jag bara kan. Bloggen byter också till sommarskrud och i sommar hänger jag här. Kul om ni hänger med. Men först ska jag egoboosta några dagar:-)

IMG_1827

sim”hallen” nyrenoverad och inbjudande! Love it!

Passar på att önska er alla en fin midsommar!

Kram/Sus

Livet, sköna framsteg och förändring

Luften står stilla. Fönstren står på vid gavel. Ljudet av instängda flugor som slår mot rutan i misslyckade försök att ta sig ut. Det surrande ljudet som påminner om heta julidagar i Sverige lämnar en härlig känsla i kroppen. Stigar av målmedvetna myror som ivrigt tar sig från A till B utan att avvika från vägen. Idag vill bara skriva, skriva och skriva! Utan tanke på mottagare. Strunta i ordföljden och grammatiken. Bara låta fingrarna fritt dansa runt på tangentbordet. Så mycket tankar. Korta stunder blir huvudet fritt från tankar men det räcker med att öppna mejlboxen så vrids kranen om och fyller åter huvudet. Livet är så mycket upp och ner. Dagarna, veckorna, timmarna. Tänkt mycket på det senaste veckan då jag varit ensam med barnen. Hur nära det är mellan skratt och gråt. Ängslan och lugn. Hur sällan vi alla är i samma mood. Hur livets skola gör sig påmind. Hur jag varje dag blir en erfarenhet rikare bara genom att vara. Vardagspedagogik utan ämnesgränser. Allt integrerat i en härlig, kärleksfull röra:-) Älskar att vi skriker, diskuterar, gråter, surar och skrattar så vi kiknar. Att vi låter varandra vara dom vi är. Tack bästaste, finaste familj för att ni finns!


Vid middagsbordet igår pratade vi om att vissa förändringar är lättare än andra. Funderar på hur jag själv ser på förändringar och kommer fram till att jag älskar dom när dom är ett faktum. Bestämt. Ingen återvändo. Då kan jag andas ut och bli kompis med omställningen. Välkomna nyheten med öppna armar och bjuda in den till min innersta kärna. Däremot ogillar jag starkt vägen dit. Osäkerheten hur, var, om o s v… Det gäller stora som små förändringar. Som när jag häromdagen konstaterade att F har vuxit om mig… Faktum. Solklart och glädje!

IMG_1020


Jag gillar min blogg. Har dock inte närmat mig den på länge. Inte för att jag slutat skriva, utan för jag har känt att den har fått en annan betydelse. Vi har nu bott på ön i 9 månader. Kommit in i vardagen som i början är helt upp och ner. Landat, som man säger. Mina ögon observerar på detaljnivå till skillnad från tidigare då helikopterperspektivet dominerade. Mina sinnen upplever nyanser i vardagen. Allt är inte längre fint eller fult. Grått eller blått. Bra eller dåligt. Jag ni förstår säkert. I samma takt som paletten fylls på ifrågasätter jag landet på ett helt annat sätt märker jag. Det blir tydligt för mig vad jag saknar och vad jag älskar med olika platser. Jag tänker att bloggen nog är på väg mot en förändring. Att den är redo för att gå från att ha varit en reseskildring till att blir en klassisk dagbok. En plats där jag kan skriva av mig. Som jag kan gå tillbaka till och minnas:-) Har bestämt mig för att döpa om den till LIVET. Det är precis det vi gör nu. Lever livet!


Bucket list, åldersnojja kalla det vad du vill men jag lever numer efter mottot utmana det du tidigare inte orkade, vågade eller trodde var möjligt. Det kräver träning, mod och många timmars repetition. Oftast alltför små framsteg alltför långsamt men sen plötsligt händer det! Typ som när ett litet barn under sina första två år tragglar med massa konstiga ljud för att göra sig förstådd å så en dag kommer det ord och hela meningar ur munnen…. Hela min kropp fylls av glädje. Hög på energi och ett leende på läpparna som inte vill försvinna:-) I förrgår var den sådan dag! Har ju börjat i simskola (en av många saker på min önskelista). Drömmen är att kunna simma sådär ledigt och snabbt som jag tidigare bara sett andra göra och tänkt att äh, jag flyter i vattnet och tar mig fram, det får räcka…. Timmarna med simlärare Tim har varit tuffa. Kunde inte i min vildaste fantasi tro att simträning skulle vara så jobbigt och svårt. Magen fylld med klorvatten av alla kallsupar, har jag vandrat hem från simpassen och tänkt att nu ger jag upp! Så i förrgår tänkte jag att jag skulle tjuvträna lite innan simlektionen. Tog mitt pick och pack och gick till bassängen. Väl där blev jag tilldelad en bana (det funkar så här…). Med badmössa, glasögon och min flytplatta såg jag, utåt sätt urproffsig ut men på insidan fanns inga känslor alls av proffsighet:-). Satte mig på kanten vid min bana och blickade ut över alla ambitiösa simmare som lätt och ledigt simmade längd efter längd. Frisim, fjärilsim, ryggsim och bröstsim om vart annat. Gled ljudlöst ner i det ljumna vattnet och började värma upp med några längder bröstsim. Då plötsligt händer det. Bröstsimmet övergår till frisim och jag känner att armar och ben samarbetar. Andningen kommer naturligt. Flow på hög nivå! Segerkänslan av att ha kommit över det första steget! Känslan av att mata meter efter meter frisim. Grym känsla! Dagen efter mötte jag min simtränare med ett brett leende och stolt som ett litet barn hoppade jag i bassängen och visade mina nyvunna kunskaper:-) Nu är jag redo.

Havet, here I come!

IMG_1288(1)

Tagħlim għall-ħajja!

/Sus

Catching up…när tankar blir till skrivna ord

Catching up……..

Ännu en gång har bloggandet hamnat lite på efterkälken. Synd kan jag tycka då bloggen kommit att bli lite av en dagbok för mig (Sus, blogg ÄR en dagbok…:-)) En plats att samla minnen på i en tid i livet då det händer väldigt mycket omkring mig och min familj. En minnenas bok som är rätt kul att ”bläddra” i då och då. Tankar, känslor och händelser som inte författas i läsbar form plitar jag ner i diverse anteckningsböcker. Dem fylls en efter en:-) Vad vet jag? Kanske blir orden en bok på ålderns höst (om jag får leva riktigt, riktigt länge vill säga..) Tiden sen senaste inlägget har innehållit långlopp, födelsedag, golftävling, handstående, premiärbad, konsert och jobb med roliga projekt:-)

Långloppet innehöll en extra krydda denna gång i form av sällskap av F och A. Underbart att få dela känslan och spänningen med dem. Till skillnad från Maran innehöll loppet höjdskillnader och en tidvis fantastisk utsikt över havet. Det visade sig vara en perfekt combo. Helt slut i benen, efter en riktigt lång backe som slutade uppe vid Dingli Cliffs var jag ju bara tvungen att stanna och filma:-). Nu med två medaljer på väggen ser jag fram emot nästa löpevenemang, National Mountain Running Championships den 23 maj.

IMG_0387
IMG_0388


 

IMG_0504

”Min stol”

Senaste kulturboosten på Theatru Manoel var Maltas filharmoniska orkester. Från stol nummer 1, som numer känner igen mig:-) blev jag ett med orkestern. Kunde nästan känna vindslagen från dirigentens taktpinne. Alltid lika fängslande att beskåda hur stråkinstrumenten synkront styr sina ståkar. Milimeters precision.

Firandet av 11 åring gjordes under pompa och ståt, såklart. Allt efter nyårslöftets alla regler. Trots att födelsedagsbarnet vaknade med feber blev det en lång dag med brunch, bowling, spelhall och middag. Säga vad man vill om mediciner men ibland gör dem underverk…. F var mycket nöjd med dagen även om spelen på önskelistan uteblev;-)

IMG_0549

F väl omhändertagen av syrrorna:-)

 


Ha, en film säger mer än tusen ord…:-) Tänk att för bara något år sen var jag helt säker på att yoga aldrig skulle bli min grej. Erkänner att jag hade väldigt svårt att se yoga som träning. Tyckte mest det såg långsamt och allmänt flummigt ut. Absolut inget för en person som gillar att lyfta skrot och springa i skogen. Ack så fel jag hade:-) Det är ju som balsam för själen. Liksom vrider ner volymen hos oss hyperaktiva. En otrolig utmaning på många olika plan. Det är kroppen som bestämmer, helt själv, utan hjärnans pushande viskningar. I sin egna takt avgör den när nästa steg bör tas. När varje led, sena och muskel är redo. När dem arbetar tillsammans och är lagom syresatta händer plötsligt något fantastiskt. Som till exempel att du står på händer utan väggens hjälp:-) Stort!


 

IMG_0594I onsdags kom vi så tillslut till Skåne <3. Redan på fredagen åkte barnen på golfläger. Att gå från fem ”vuxna” i ett hem till två märks på många sätt. Det är behagligt tyst omkring mig. Små trevliga samtal förs sådär när jag känner för det. Ingen mat behöver inhandlas. Det som handlades i fredags räcker fortfarande till nya gourmetmiddagar varje kväll. Hallmattan lyser med sin närvaro! och jag behöver inte kliva över ett antal skor av varierad storlek för att komma in. Mina dagssysslor avbryts inte av att någon har ont i magen, foten, benet, tån eller dyl och behöver bli ompysslad:-) Eller någon som är uttråkad och efterfrågar syselsättning. Det är helt enkelt väldigt vuxet i huset just nu… Trots detta behagliga lugn kan jag inte vänta på att huset ska fyllas med hormoner och härligt barnröster igen! Behöver inte vänta länge. I morrn tar jag tåget till Helsingborg och plockar upp svärmen:-) Härliga barn, välkomna hem!

Il-merħla hija miġbura!

/Sus

 

Nattaktiviteter och pensionärssnack….(om vädret)

IMG_0564Klockan är 07.00 när väckarklockan ringer. Termometern står på trevliga 17 grader. Himlens intensiva blåa färg är det första jag ser. Konstaterar att täcket känns torrt. Tar ner morgonrocken från kroken men slänger den på sängen. Den behövs inte denna morgon. Knallar förbi dörren till terassen. Fläker upp skjutdörrarna. Ställer mig i öppningen och fyller lungorna med Medelhavets friska luft. Knallar nerför trappen. Pölarna med vatten lyser med sin frånvaro (ni vet, Ac’ns varma luft som vid mötet med det kalla fönstret gått från gasform till flytande form. Bildar tunga vattensamlingar som tillslut fallit ner i trappen i form av stora vattendroppar) Tar min morgondusch. Sträcker mig mot handduken och ler. Känslan den känslan av en TORR handduk mot din kropp. Går ut till tvättstugan. Tvätten som hängt på tork under stjärnorna är torr. Hur är det möjligt? Med en ljus blick och en varm känsla i magen möter jag dagen!

Det har äntligen vänt! Öns vinter är över. Fukten borta. Värmen tillbaka! Ilandsproblem, jag vet! Men ön är verkligen inte utrustad för mer än två månaders vinter. Det är inget jag kommit på själv utan får medhåll från varje Maltes jag träffar. Suck och stön. Världen är upp och ner. Sverige får vår i mars och Malta får snö (eller hagel iaf…) när våren förväntas stå i full blom. Precis som vår kropp beter sig annorlunda och gör lite som den vill när vi inte mår bra gör nu moder jord. Låt oss alla tänka på det och göra allt vi kan….ja ni vet!


Ibland önskar jag att jag inte var så feg. Önskar att alla erfarenheter som byggt upp vissa spärrar i mig var som bortblåsta. Ville den natten så gärna packa min ryggsäck med sovsäck och liggunderlag. Fylla termosen med kaffe och lägga smörgåspapper mellan brödskivorna. Göra en riktig Dagobertsmörgås. Vandra runt i staden och möta natten och dess människor. Rulla ut sängen i närmaste gränd när tröttheten tog över.. Istället blev det att böna och be till min käraste att jobba som min livvakt under nattens timmar. Med lite kreativt övertygande om att att det är jättespännande att knalla runt i staden under hela natten, fick jag med honom! Iaf till klockan 04.00! Sen fick jag skapa själv;-) Trots att sovsäcken och liggunderlaget uteblev var det helt fantastisk att se staden vakna och somna. Lite extra speciellt var de tidiga morgontimmarna. Ljuset, människorna, lukterna, aktiviteten, mystiken och kaffelukten som spred sig över staden! Bara jag och min kamera. Under ett dygn släppte jag allt annat och la all mitt fokus på människorna runt omkring mig i staden. Observerade och lyssnade till alla berättelser som berättades till mig genom bilderna. Jag som är en riktig sjusovare och icke morgonmänniska ”tvingades” upp och fick uppleva en, för mig, helt ny värld. Kommer ställa klockan många tidiga morgnar framöver:-). Som en av 2030 deltagare ifrån 630 städer från 101 länder deltog jag i 24 hour project. Har ni en stund över kan jag varmt rekommendera att gå in och titta på alla fantastiska bilder från världens alla hörn som togs under detta dygn.

7.13am

En av mina favoriter från dygnet. Vånda en tidig, tidig lördagsmorgon….


Har inte längtat till Sverige nämnvärt sen jag landade på ön i slutet av Augusti men sen den dagen det blev bestämt att vi skulle spendera påsken i Skåne har jag längtat som ett litet barn längtar till sin födelsedag. Nu dagarna innan avfärd har jag räknat timmarna… Numer är det dessutom en fröjd att resa med hela familjen. Alla pysslar på sitt sätt för att få flygtimmarna att gå.

Full sysselsättning...

Full sysselsättning…

Jinstemgħu fuq fil Skåne! (Hörs vidare från Skåne!)

/Sus

Ön bjuder på hammam, opera & dans!

Nu har det gått två veckor sen jag skrev senast. Två veckor fyllda med fina upplevelser som fyllt på källan av minnen. Det har varit allt från opera till rysk balett samt tvagning på hög nivå:-)

M och jag kände att det var dags för lite vuxentid. Det blir inte alltför ofta här på ön då potentiella barnvakter lyser med sin frånvaro. Visst är barnen stora och klarar sig gott och väl själva men forfarande känns det inte rätt att lämna dom i flera dagar. Istället tänkte jag att vi får fantisera lite. Drömma oss bort på, hemmaplan. Vad passar då inte bättre än hammam for couples! Och Hammam blev det. Med råge! 3 timmar i händerna på någon annan är en lisa för själen:-) Häng med nu…!

Klockan är 15.00, fredag eftermiddag. Vi står i receptionen på Hiton spa. Två personer, en man och en kvinna, välkomnar oss med öppna armar. Berättar att dom ska ta hand om oss. Åh, va bra tänker jag. Precis vad jag behöver. Helt lämna över mig i någon annans händer för en stund. Med ett paket innehållande badrock, badtofflor och handduk skickas vi till respektive omklädningsrum. Byter om och leds längst in i en korridor. I över en timma sitter vi på en varm stenbänk och blir tvättade och skrubbade från topp till tå. Det tvålas in, det skummas in, det skrubbas bestämt och hälls skopa efter skopa med blandat kallt och varmt vatten över våra kroppar. Till en början är jag syster duktig med full kontroll över situationen. Ganska snabbt försvinner jag blundandes in i en dvala och låter personen framför mig sköta sitt jobb. Lyfter inte ens min arm själv utan låter den lyftas…:-) Kliniskt rena, som inför en operation, bjuds vi in i ett rum där det serveras chokladtårta maniac! Galet gott! Till det champagne som sköljs ner parallellt med ett antal liter vatten. Eftermiddagen fortsätter med bubbelbad. Ganska mör av badets starka strålar som masserat nacken lägger vi oss på varsin massagebänk iklädda de klassiska massagebyxorna (ni vet dom som är sydda med max en decimeter tyg och tråd…). En timma magisk massage med efterföljande ansiktsbehandling fick oss båda att vilja gifta oss med våra massörer:-) Vi bestämde oss dock för att skippa det 🙂 och istället fortsätta vår minisemester på en närliggande resturang. Det tog inte lång tid innan vi båda höll på att somna vid bordet. Vi hade lärt oss läxan att efter tre timmar Hammam bör man beställa room service och slå på en bra film. Därefter, mätt och belåten, sänka huvudet ner i sängens stora, mjuka dunkudde och långsamt somna ifrån filmens handling och drömma om massörens händer;-)


Helgen forsatte i vuxet tecken. International Ballet Gala. Alla de stora stjärnorna från de mest kända Ryska balettscenerna skulle bjuda på klassiker efter klassiker från balettens värld. Tillställningen hölls i den maffiga republic hall. Enligt mig ett mästerverk i arkitektur. Publiken kryllade av små ballerinor som kvällen till ära tagit på sig sin finaste ballerina stass. Dom satt som små ljus och iakttog prima ballerinornas oädliga piruetter. Deras blickar talade sitt egna språk. Molnet av drömmar låg som en dimma över parkett.

Blivande prima ballerina...

Blivande prima ballerina…

As winter gives way to spring in 2015, the MCC will open its doors to everybody who wants to enjoy this wonderful cultural experience, stod det att läsa inför galan. Jag håller väl kanske inte riktigt med om det. För det första så var det absolut inte vårväder på något sätt. Kall, regnig kväll med vindar som påminner om höststormen. För det andra så KAN MAN INTE blanda ryska baletteliten med uselt inspelad musik som skrålar ut genom knastriga högtalare. Dansarna var värda en riktig symfoniorkester! Suck! Ja, ja det var en trevlig kväll trots allt och dansen var oklanderlig.


I torsdagskväll smög jag åter iväg till Teatro Manoel. Opera stod på schemat för kvällen. Premiären av L’Elisir d’Amore av Donizetti. Att det var premiär förstod jag först väl på plats. Möttes av röda mattan, fotoblixtar och fullsatt salong. Jag som alltid prioriterar bra sittplats fick denna gång nöja mig med en träbänk högst upp i galleriet. Den enda biljetten som fanns kvar. Där uppe kunde jag roa mig med att följa ljuskillarnas arbete. Ingen digital teknik utan ”hands on”. Dom jobbade stenhårt på att få strålkastarna att följa sångarna på scen. Trots rätt mycket träsmak efter två timmar på bänken var jag fylld med vacker sång och färgglad scenografi. Detta hus gör mig lycklig.

IMG_6742_2


IMG_0219_2Kan inte tänka mig ett bättre avslut på en fin helg. En helg som förgylldes av besök från Sverige <3 . Det jag fick uppleva var något historiskt. Maltas national dance company’ s första performance! Ön har som mål att placera sig på kartan som a cultural hub of contemporary dance in Europe and the Mediterranean. Med tanke på det jag såg är jag säker på att de kommer att lyckas. Jag har sett mycket i mina dagar men detta var något alldeles speciellt. Alla mina sinnen var på högspänn i två timmar. Rummet, dansen, musiken, ljussättningen, costume, decor, ja, allt bäddade in mig i en bubbla. En bubbla jag inte ville lämna. Otroligt innerligt och känslosamt. Önskar jag kunde dela det med er alla. Den sista dansen (det var fyra danser) berörde mig lite extra. Den beskrivs som följer.

Kick the bucket. Is man conscious of his own existence? Are we strong and sensitive enough to get the most out of life? Kick The Bucket is a duet filled with extreme emotions, according to Iván with a more positive slant than the saying ”kick the bucket” would suggest. It’s not about dying per se, though perhaps one can only truly live when one, figuratively speaking, dies. Text: Eckhart Tolle

Vet att det finns biljetter kvar till den 21 mars på Astra Theatre, Gozo. Ni som har möjlighet- gå och se den!

Ukoll jista 🙂

Sus


 

 

Glädjekickar är bra påfyllning i en orolig värld!

När du väntar på något gott, väntar du alltid för länge….

Visst heter det så! Väntan är så dumt. Istället borde vi sluta att vänta på saker för så fort du slutar att vänta, ger upp liksom, så händer det! Upplevde det senast idag. Porttelefonens gälla signal fyller lgh. Den går inte att missa. Känns genom hela kroppen som en ilning. Väntar inget besök så tänker att det är någon som tryckt på fel knapp. Händer titt som tätt. Släpar mig mot dörren och svarar. Mrs Konig? Yes! Package for you. Glädjen sprider sig i kroppen. Thanks! Går ut i tofflorna och tar sikte mot knappen som ska ta hissen upp. Vår hiss som skulle kunna klassa in på listan över de 10 mest långsamma hissarna i världen. Känslan när dörren går upp och det du trodde skulle vara ett tunt A3 kuvert visar sig istället vara ett tjockt, stort paket. Ett sånt där vadderat ni vet, som en mjuk kudde:-)! Räddar det från hissens golv och vänder in igen. Lägger det på bordet. Tänker att jag ska njuta av detta. Kokar mitt morgonkaffe, kryper upp i soffan och andaktigt drar snöret åt sidan. Snöret som ska öppna upp. Som ska riva väggen mellan mig och det okända. Väntan är över:-)! Tack P. You made my day.

IMG_0173

Smått och gott till alla…..


Jazz i högtalarna. Fladdermössen flyger i takt utanför fönstret. Magen är fylld med svenska midsommarsmaker. Gravad lax, små runda färskpotatisar, hemmagjord gravlaxsås och dill i mängder. Lycklig och lugn i själen. Med lugnet kommer skaparglädjen tillbaka. Huvudet är fyllt med ideer och kul uppdrag och förfrågningar poppar upp i mejlen. Personer som jag inte hört ifrån på länge dyker plösligt upp med sin röst i diverse forum och kontaken kan få nytt liv. Projekt som det ligger tid och energi bakom men som samtidigt har kommit fram genom äkta skaparglädje uppmärksammas. Den inre motivationen (som är så viktig) får just nu möjlighet att styra mig. Så är det sanneligen inte alltid men jag njuter så länge den stannar kvar. Allt blir liksom bättre då:-)

Bilden gav mig guldbiljetten . Blev inbjuden till In Explore. Kul!

Bilden gav mig guldbiljetten . Blev inbjuden till In Explore. Kul!

 

Skriver för att förändra....

Skriver för att förändra….obs tidningens felskrivning ”Den har en avatar” blev ”Den har en avart….” Hm


Oroligheterna i världen gör mig ledsen och orolig. Det kryper närmare och närmare inpå mig. Ja, rent ut sagt gör dem mig nojjig. Kanske är det befogat. Vet inte. Häromdagen kom det ett mejl från barnens skola. Kort, koncist meddelande. Precis så som jag i vanliga fall gillar. Inte en massa onödiga ord. Det var rektorn som ville meddela att alla besökare som kommer till skolan måste anmäla sig i receptionen och få en besöks badge. Inget konstigt med det. Det som fick mitt huvud igång var senare på kvällen då dotter kommer hem och berättar att de dagen efter skulle ha en ”lockdown” övning på skolan. Vad ska ni göra då?, sa jag för att få lite mer information. Medan hon berättar om hela proceduren växer en knut i min mage. Knuten dras åt tightare och tightare när mitt huvud börjar samla ihop pusselbitarna. Det underliga mejlet och så detta. Scener från nyhetssändningar rullar förbi. Jag samlar mig och hänger med i barnens lättsamma diskussion. Tack och lov är dom än så länge rätt oförstörda och ovetande dvs delar inte min oro. Jag låter det vara så. Dock kan jag inte släppa. Tankarna fortsätter att störa min balans under kvällen och jag märker att jag kramar och klämmer lite extra på barnen vid den dagliga godnattproceduren. Inser att saker hänger i luften. Jag saknar infomation och måste få den för att fylla gapen.  Dagen efter tar jag kontakt med rektor på skolan och lugnet (lite iaf…) lägger sig. Får veta att det är en ”standard procedure” för amerikanska skolor only safety protocol which we must follow as an American Institution. Ja, jag börjar bli nojjig!

Ta hand om er! Ħu kura ta ’inti!/IMG_0171

Sus

 

 

 

Mot nya mål….!

”Bara en dröm” säger snusförnuftet. Då har man glömt att drömmar skapar verklighet

Jisses nu stormar det på ön! Regnskurarna kommer och går. Passerar över oss lika fort som de dyker upp. Möblerna på terassen lever sitt egna liv och varje morgon ser platsen ut som efter en bättre fest…Stolarn har bytt plats, grillen flyttat från ena sidan till den andra, löv som ligger jämt utspridda, poolen fylld med saker och ting som följt med vinden. Går ut där varje morgon och hälsar på världen, noterar kaoset, vänder och går in igen. Ingen idé att städa upp. Inte än. Men snart njuter vi solen igen. Känner att det är på gång. Plötsligt kommer det dagar då solen steker och havet ligger alldeles stilla. Som den bästa sommardagen vi kan minnas.

IMG_7078

Tjejernas Sverigeresa bjöd på många möten och aktiviteter. Otroligt härligt att (på avstånd) följa deras upplevelser och höra dem berätta när de väl var hemma igen. Fin träning med ”hemmaklubb” och tränare. Märktes att dem haft bra träningsmöjligheter här på ön under hela hösten. Stora framsteg:-) Skön känsla för dem båda. Sleep over party med kompisarna var såklart en hit. Mycket att prata om. Flera månader av skvaller att ta igen. Kusin L fick oväntat besök på sin födelsedag. Alltid lika kul att överraska! Så, hur var det då att åka tillbaka till ön efter att under några dagar fått smaka på det invanda, det så väl kända livet. Överraskande men samtidigt så glädjande (för ett föräldrahjärta), tyckte tjejerna att det var JÄTTESKÖNT att komma hem igen. Det är nog så i alla fall, att hemma är och förblir där du har dina saker, dina nära och kära. Där din vardag rullar. F och jag var supernöjda med vår helg som vi avslutade med en heldag på Hiltons spa. Kallbad, varmbad, bastu i diverse former och slappande. Så skönt att vi var tvugna att ta med tjejerna dit helgen efter. Får nog bli ett besök till innan spa’t byts ut mot snorkling bland fiskarna i medelhavet och relaxande på varma klippor.

IMG_7020Alla hjärtansdag. Högtid? Ja, självklart och som vi som har som nyårslöfte att alla högtider ska firas stort! En deal är en deal. Dagen översvämmades med hjärtan i alla dess färger och former. Presenter delades ut och frukosten gick i kärlekens tecken. Alla hade bidragit på sitt sätt. Skillnade detta år var att lite fransk romantik smög sin in;-) Måste erkänna att det är rätt kul att gå all in ibland.

IMG_7018 IMG_7019

Kvällen avslutades med en kväll på tu man hand med mitt <3. God mat, gott vin och härliga samtal.

IMG_6977 IMG_6976 IMG_6972


Yoga, styrketräning, många mil under löparskorna och härliga tips från erfarna vänner tog mig så mot mitt mål. Malta Marathon. Det var utlovat storm, regn och åska vilket gav mig magknip kvällen innan. Jag tycker ju inte om åska och bara tanken på att springa omgiven av blixtrar på himlen fick mig att tänka: jag ställer in. Skiter i allt! Lycka, den lycka när jag dagen D väcks tidigt av väckarklockan och en klarblå himmel möter mig. Vilken jäkla kick! Med redig grötfrukost lite lagom bearbetad av magsäcken och kroppen preppad med massa vatten stod jag redo på startlinjen. Tyvärr kom jag väldigt långt bak i starten, oruttinerad, så när startskottet väl gick så stod jag, och en väldigt massa löpare omkring mig, alldeles stilla… Långsamt började horden förflytta sig långsamt framåt och turen från den tysta staden (Mdina) mot målet kunde börja. Två podcastavsnitt senare var jag framme. Fylld av lycka sprang jag in i mål påhejjad av familjen. Regn och hagelbyar resulterade i att folkfesten längs med sträckan uteblev men tack alla tappra som tagit sig ut för att hejja på oss löpare och ni fina musikanter som stod och spelade längs vägen. Det värmde och gav energi. Bjuder på en ganska förvirrande sammanfattning vid målgången :-).

Nu nya tag mot nästa punkt på listan some day…

Ħalli rebbiegħa come!

/Sus

Förväntan eufori och Fifa 15…

There is never a time when your life is not ”this moment”

Försökte påminna mina damer om de kloka orden ovan men helt förgäves. Inte så lätt att leva i nuet när något så stort väntar. När nya vardagen under några dagar ska förvandlas till gamla vardagen. När nya dofter, ljud, känslor, platser, möten, vänner under en långhelg ska ersättas av välbekanta, kära dito. Många är de semestar vi åkt på med familjen men aldrig har jag upplevt en sådan förväntan hos barnen. Från den sekunden som jag tryckte på köp och biljetterna hamnade i min inbox har det planerats. I detalj. Varje timme är fylld för att hinna med ALLT, innan det är dags att kliva på planet tillbaka till ön igen. Ganska intressant att beskåda. Projektledning på hög nivå! Tänker att det är som det där programmet som gick för stenåldersmånga år sedan. När personer (tror det var barn) fick gå in i en affär och plocka åt sig precis vad dom ville under en begränsad tid. Galet! Ska bli väldigt spännande att möta dom på flygplatsen väl hemma på ön igen. Lite avundsjuk på M som får vara med och uppleva deras möten med det ”gamla” kära. Se och höra den uppbygda förväntan i deras kroppar explodera:-) Minns själv hur det var när jag som 14 – åring återvände hem till Uppsala efter ett år i utlandet.

Saknar godingarna.....
Saknar godingarna…..

Kvar på ön är F och jag. Inte fy skam att få ro om sin son under en hel helg. Vi har dock lite olika uppfattningar om vad helgen ska fyllas med. Jag tänker spa, löpning, bio, vandring och god hälsosam mat. Han tänker Fifa, pewdiepie, sovmorgon, funland (stora studsmattor), godiscrepe… Det blir helt enkelt till att kompromisa. Vi har boat in oss i A rum där vi låg igår och småpratade halva kvällen innan F somnade och jag fick en stund över till min bok. I morse, väl avsprungen (kan man säga så…?) bestämde jag mig för att göra entree till F spelvärld. Dessvärre har jag varit dålig på att sätta mig in i den världen. Vet inte varför. Gissar att det handlar om att jag har den onödiga egenskapen att allt jag gör vill jag göra bra. Annars kan det va. Just datorspel VET jag att jag aldrig kommer att bli bra på. Jag saknar intresse och tålamod. Därmed har jag istället sett F spelande som en bra ”barnvakt” när jag själv vill sitta med mina göranden… Lite suckande blev det hos F när han, otålig, fick sitta och vänta på sin mor som hade en massa för sig innan hon väl kunde börja spela. Det skulle kokas kaffe, fixas fram en skön stol, hämtas glasögon, filt, snacks och sist men inte minst, dras upp gardiner så att solen kom in i rummet. Rätt omständig antar jag.  Någon timma senare var jag helt uppslukad. Som Ronaldo gjorde jag mål efter mål, passade, fintade och skrek mig hes. Har aldrig sett min son så chockad. Helt tyst var han. Med stora ögon och ett leede på läpparna beskådade han sin mig. Du är ju helt galen mamma. Du får inte skrika så högt…… fick han ur sig då och då! När matchen var vunnen hade jag fått blodad tand. Bad F sätta mig in i rätblockens värld, Mindcraft (Minecraft). Fantastiskt! Satt länge och tittade och lyssnade. Fantastiskt! Vilken föreläsning! Vilket engagemang! Hade suttit där än om jag inte blivit så in i bomben åksjuk. Var tvungen att gå därifrån för att inte kräkas över hela skrivbordet. Att beskåda detta spelande var värre än att sitta i en taxi genom NY’s gator, och det är illa vet ni som har lätt för att bli åksjuka! Fasen vilken pensionär jag är som blir åksjuk av mindcraft….Istället satte jag mig med min anteckningsbok och skrev ner alla mina intryck. Tänker skona bloggen från att ge mig in i de tankar som väcktes (får bli i andra forum:-)) men en sak är klart som fasen. Inte är det konstigt att barn av idag tycker att lektionerna är långsamma i skolan när ett dygn i Mindcraft är över på ca 5 minuter… Tankar, tankar, tankar! Lyssna, lär, tänk om, tänk rätt!

IMG_6903

Annars rullar livet vidare här på ön. Jobb, skola och aktiviteter i ett lagom tempo. Kilometer av otänka tankar och mil av samlade idéer i huvudet betas av. Det lagas mat. I mängder! Resturang König serverar två stora mål om dagen. Till lunch för tre gäster och till middag har det utökats till fem…. Det är galet hur mycket mat det produceras här hemma! Jag som förr gnisslade när det skulle göras matsäck till någon utflykt i skolan. Lite extra högt gnällde jag när alla tre kidozzar hade utflykt samma dag. Nästan outhärdligt! Nu är det inte läge att pipa utan bara att gilla läget. Jag älskar ju att skapa mat men ärligt så börjar fantasin tryta….Vänner, lova mig att aldrig gnälla över att göra matsäck någon gång då och då….

Har beställt lite ny inspiration från Svedala...

Har beställt lite ny inspiration från Svedala…

Erkänner här och nu att jag är lite av en pedant! Vill ju gärna inte tro det men med livet på ön har den väl förträngda egenskapen liksom kommit upp till ytan. Med en lägenhet fylld med glaspartier, vitt stengolv och en luftfuktighet på över det normala upplever jag smutsen med alla mina sinnen. Frenetiskt torkar och sopar jag för att slippa se alla brödsmulor, ökensand, tonårshår och mögel. Ringer min landlord och han kommer snällt och lyssnar till mina förslag på förbättringslösningar:-) Försöker lyssna till goda råd som går in genom mitt ena öra och (tyvärr) ut genom det andra….mamma, jag upplever inte att det är så smutsigt här hemma. Brödsmulorna stör inte mig ett dugg. Lite mögel hör vintern till här på ön, det blir bättre snart när värmen kommer…..osv. Kom på mig själv häromdagen att googla på världens renaste land. Haha, jag får skylla på att det är en egenskap som jag har ärvt! Eller hur mor:-)

Mina gardiner kommer tas ner och tvättas.....

Mina gardiner kommer tas ner och tvättas…..

Vet inte vad orsaken är. Om barnen börjar bli stora och därmed frigjort mer tid över till mig? Jag uppnått en ålder då det helt enkelt händer? Att jag prioriterar annorlunda? Det spelar ingen roll men vad det än är så har jag börjat förverkliga drömmar. Drömmar som legat gömda någonstans. Som det inte funnits plats för. Som har bortprioriterats så innerligt att jag inte ens funderat på att realisera. En av dessa drömmar är att än gång i livet lära mig att simma. På riktigt! Ni vet, crawl, fjärilssim, bröstsim (trodde jag att jag kunde….), ryggsim och andas sådär rätt:-) Kalla mig lättroad men den glädjen när jag i veckan crawlade två längder utan att få kallsup var nära euforisk:-) Målet med simträningen är simlopp från Malta till Gozo i juli! Känns väldigt långt borta just nu kan jag lätt erkänna….

Här ska det nötas längder...

Här ska det nötas längder…

Nu ska vi mysa vidare. Tillsammans med F händer det oväntade saker hela tiden…. Trixet nedan hände bakom min rygg när jag satt och jobbade! Tack F för ett galet, gott skratt!

Tgħanniqa

/Sus

Papperslösa samhället och skön revansch…

Nu har vi varit på ön i fem månader och det känns som en (fin) evighet…..

Härom kvällen låg vi och pratade om tid. Vi känner alla att det känns som om vi varit på ön så mycket längre än vad som faktiskt är sant. Fem månader nu. Vi människor använder då och då ordspråk som tiden springer iväg eller tiden går fort när du har roligt . Har själv förbrukat raderna mer än nödvändigt, förr…Vet inte, men just nu känns dom väldigt ”mal placé”. Har absolut ingen obehaglig känsla av att tiden springer ifrån mig. Inte heller har jag tråkigt bara för att tiden inte går fort….. Nä, vi kom fram till att det snarare handlar om att förändringen vi gav oss in i, livet på ön, har gett oss tid. Tid över till annat, mer värdefullt här i livet. Den lite hisnande, insikten om hur mycket tid vi tidigare lagt på meningslösa (men sett till dåvarade situation, oftast nödvändiga) saker. Jag njuter av vår ”nya”  tid som kanske inte fått ett långsammare tempo, men är klart mer innehållsrik.

Sakta men säkert har influensan vandrat mellan familjens medlemmar. Inte nådig denna gång. Läste senast idag att den har slagit hårt mot ön och sjukhusets korridorer är överfulla av hostande patienter som har det tufft i det fuktiga vädret. Själv tog jag A under armen och knallade upp till apoteket runt hörnet. Det fungerar nämligen så här att efter klockan fyra finns det en läkare på plats på apoteket. Längst in i det lilla kvartersapoteket står fyra klappstolar uppradade. Snällt och vänligt blir du ombedd att sätta dig och vänta på att bli inkallad av läkaren. När det väl är din tur knallar du in i ett ännu mindre litet skyffe där det precis finns plats för ett skrivbord och två stolar. Hade blivit rekommenderad denna läkare men var ärligt talat ändå misstänksam. Tänkte, sittandes på min klappstol; vad kan han göra åt min förskylning inne i ett rum som snarare ser ut som ett kontor än en vårdcentral…Visade sig att min skepsis var obefogad. Läkaren var superproffsig och A och jag gick därifrån trygga med både tips från experten och läkande medel i påsen.

IMG_6622

Tack och lov lämnade den ovanliga kylan oss ganska snabbt. Tyckte inte alls att det var varken spännande eller exotiskt att se snö på Malta. Tror dom flesta på ön kan skriva under på det… Lockades inte heller av att åka skridskor i rinken som några tappra entreprenörer hade riggat upp på ett minimalt utrymme mellan två vägar. Ja, det skulle i så fall vara för att få prova de väldigt underliga skridskorna som hyrdes ut.

IMG_6600

Nä, istället njuter vi nu fina dagar med vårvärme och fågelkvitter. Jag som av gammal vana lever kvar i terminstänk har nu mentalt välkomnat och sakta kommit in i den nya terminen. Barnens skola rivstartade från dag 1 med prov och läxor. Det fick A (som höll mig sällis i sjuksängen och missade första veckan) verkligen känna på. Tack och lov är lärarna ambitiösa och skickade hem uppgifter för att undvika gap i kunskapsinhämtningen….Jag är fortfarande mycket imponerad av skolan som lyckas med den, idag, nästan omöjliga  uppgiften – att få barn att förstå varför det är ett privilegium att få gå i skolan – att känna inre lust och glädje att lära sig nya saker. Några av nyheterna för terminen var också lite extra välkomnande – dykning, yoga, basketturnering på QSI i Bratislava…. hm, ska bli spännande att följa.

IMG_6698

 

Lite extra glad blev mor åt Malta’s initiativ till att locka unga vuxa till ett aktivt kulturliv. Nu hoppas jag självklart på sällskap under mina kulturkvällar!

IMG_6604

Det papperslösa samhället har inte nått Malta. Tror inte ens dom har börjat nosa på det….

IMG_6696

Vi har fått våra ID kort. Bara 3 månader efter ansökan lämnats in…. Att det tar tid kunde jag förstå när jag väl stod i kön för att hämta ut dom. Allt som heter, ser ut som eller fungerar som ”ny teknik” lyste med sin frånvaro. Istället fungerade allt som i trafiken här på ön. D v s under organiserat kaos med ett antal oskrivna regler. Jag tänker att det fortsätter väl att fungera så länge 1. Folk tycker det är ok att stå i kö halva dagen 2. Pappersmapparna, som innehåller varje  ansöknings 100-tals papper, finns att få tag på 3. Plastlådorna, som alla mapparna ligger i, fortfarande tillverkas 4. Hyllorna, som alla plastlådor står på, räcker till…..Tyckte dock mest synd om stackars kvinnan framför mig som hade missat att få med sig något nödvändigt papper. Som efter en timma, snällt i kön, fick vända om och en annan dag komma tillbaka till detta omoderna kösystem…

Avslutar dagens skrivande med att erkänna en sak. Visst var det underbart att se F ta hem segern efter helgens tävlingar MEN det som var lite extra kul var att F knäppte alla avundsjuka kärringar på näsan då hon bevisade att hon både kan bära ”för” kort kjol OCH spela grym golf….. GIRLPOWER!!!

IMG_6720

Team…<3

Happy Birthday Sister (ja, heter så på Maltesiska…..:-))

/Sus