Catching up…när tankar blir till skrivna ord

Catching up……..

Ännu en gång har bloggandet hamnat lite på efterkälken. Synd kan jag tycka då bloggen kommit att bli lite av en dagbok för mig (Sus, blogg ÄR en dagbok…:-)) En plats att samla minnen på i en tid i livet då det händer väldigt mycket omkring mig och min familj. En minnenas bok som är rätt kul att ”bläddra” i då och då. Tankar, känslor och händelser som inte författas i läsbar form plitar jag ner i diverse anteckningsböcker. Dem fylls en efter en:-) Vad vet jag? Kanske blir orden en bok på ålderns höst (om jag får leva riktigt, riktigt länge vill säga..) Tiden sen senaste inlägget har innehållit långlopp, födelsedag, golftävling, handstående, premiärbad, konsert och jobb med roliga projekt:-)

Långloppet innehöll en extra krydda denna gång i form av sällskap av F och A. Underbart att få dela känslan och spänningen med dem. Till skillnad från Maran innehöll loppet höjdskillnader och en tidvis fantastisk utsikt över havet. Det visade sig vara en perfekt combo. Helt slut i benen, efter en riktigt lång backe som slutade uppe vid Dingli Cliffs var jag ju bara tvungen att stanna och filma:-). Nu med två medaljer på väggen ser jag fram emot nästa löpevenemang, National Mountain Running Championships den 23 maj.

IMG_0387
IMG_0388


 

IMG_0504

”Min stol”

Senaste kulturboosten på Theatru Manoel var Maltas filharmoniska orkester. Från stol nummer 1, som numer känner igen mig:-) blev jag ett med orkestern. Kunde nästan känna vindslagen från dirigentens taktpinne. Alltid lika fängslande att beskåda hur stråkinstrumenten synkront styr sina ståkar. Milimeters precision.

Firandet av 11 åring gjordes under pompa och ståt, såklart. Allt efter nyårslöftets alla regler. Trots att födelsedagsbarnet vaknade med feber blev det en lång dag med brunch, bowling, spelhall och middag. Säga vad man vill om mediciner men ibland gör dem underverk…. F var mycket nöjd med dagen även om spelen på önskelistan uteblev;-)

IMG_0549

F väl omhändertagen av syrrorna:-)

 


Ha, en film säger mer än tusen ord…:-) Tänk att för bara något år sen var jag helt säker på att yoga aldrig skulle bli min grej. Erkänner att jag hade väldigt svårt att se yoga som träning. Tyckte mest det såg långsamt och allmänt flummigt ut. Absolut inget för en person som gillar att lyfta skrot och springa i skogen. Ack så fel jag hade:-) Det är ju som balsam för själen. Liksom vrider ner volymen hos oss hyperaktiva. En otrolig utmaning på många olika plan. Det är kroppen som bestämmer, helt själv, utan hjärnans pushande viskningar. I sin egna takt avgör den när nästa steg bör tas. När varje led, sena och muskel är redo. När dem arbetar tillsammans och är lagom syresatta händer plötsligt något fantastiskt. Som till exempel att du står på händer utan väggens hjälp:-) Stort!


 

IMG_0594I onsdags kom vi så tillslut till Skåne <3. Redan på fredagen åkte barnen på golfläger. Att gå från fem ”vuxna” i ett hem till två märks på många sätt. Det är behagligt tyst omkring mig. Små trevliga samtal förs sådär när jag känner för det. Ingen mat behöver inhandlas. Det som handlades i fredags räcker fortfarande till nya gourmetmiddagar varje kväll. Hallmattan lyser med sin närvaro! och jag behöver inte kliva över ett antal skor av varierad storlek för att komma in. Mina dagssysslor avbryts inte av att någon har ont i magen, foten, benet, tån eller dyl och behöver bli ompysslad:-) Eller någon som är uttråkad och efterfrågar syselsättning. Det är helt enkelt väldigt vuxet i huset just nu… Trots detta behagliga lugn kan jag inte vänta på att huset ska fyllas med hormoner och härligt barnröster igen! Behöver inte vänta länge. I morrn tar jag tåget till Helsingborg och plockar upp svärmen:-) Härliga barn, välkomna hem!

Il-merħla hija miġbura!

/Sus