Förväntan eufori och Fifa 15…

There is never a time when your life is not ”this moment”

Försökte påminna mina damer om de kloka orden ovan men helt förgäves. Inte så lätt att leva i nuet när något så stort väntar. När nya vardagen under några dagar ska förvandlas till gamla vardagen. När nya dofter, ljud, känslor, platser, möten, vänner under en långhelg ska ersättas av välbekanta, kära dito. Många är de semestar vi åkt på med familjen men aldrig har jag upplevt en sådan förväntan hos barnen. Från den sekunden som jag tryckte på köp och biljetterna hamnade i min inbox har det planerats. I detalj. Varje timme är fylld för att hinna med ALLT, innan det är dags att kliva på planet tillbaka till ön igen. Ganska intressant att beskåda. Projektledning på hög nivå! Tänker att det är som det där programmet som gick för stenåldersmånga år sedan. När personer (tror det var barn) fick gå in i en affär och plocka åt sig precis vad dom ville under en begränsad tid. Galet! Ska bli väldigt spännande att möta dom på flygplatsen väl hemma på ön igen. Lite avundsjuk på M som får vara med och uppleva deras möten med det ”gamla” kära. Se och höra den uppbygda förväntan i deras kroppar explodera:-) Minns själv hur det var när jag som 14 – åring återvände hem till Uppsala efter ett år i utlandet.

Saknar godingarna.....
Saknar godingarna…..

Kvar på ön är F och jag. Inte fy skam att få ro om sin son under en hel helg. Vi har dock lite olika uppfattningar om vad helgen ska fyllas med. Jag tänker spa, löpning, bio, vandring och god hälsosam mat. Han tänker Fifa, pewdiepie, sovmorgon, funland (stora studsmattor), godiscrepe… Det blir helt enkelt till att kompromisa. Vi har boat in oss i A rum där vi låg igår och småpratade halva kvällen innan F somnade och jag fick en stund över till min bok. I morse, väl avsprungen (kan man säga så…?) bestämde jag mig för att göra entree till F spelvärld. Dessvärre har jag varit dålig på att sätta mig in i den världen. Vet inte varför. Gissar att det handlar om att jag har den onödiga egenskapen att allt jag gör vill jag göra bra. Annars kan det va. Just datorspel VET jag att jag aldrig kommer att bli bra på. Jag saknar intresse och tålamod. Därmed har jag istället sett F spelande som en bra ”barnvakt” när jag själv vill sitta med mina göranden… Lite suckande blev det hos F när han, otålig, fick sitta och vänta på sin mor som hade en massa för sig innan hon väl kunde börja spela. Det skulle kokas kaffe, fixas fram en skön stol, hämtas glasögon, filt, snacks och sist men inte minst, dras upp gardiner så att solen kom in i rummet. Rätt omständig antar jag.  Någon timma senare var jag helt uppslukad. Som Ronaldo gjorde jag mål efter mål, passade, fintade och skrek mig hes. Har aldrig sett min son så chockad. Helt tyst var han. Med stora ögon och ett leede på läpparna beskådade han sin mig. Du är ju helt galen mamma. Du får inte skrika så högt…… fick han ur sig då och då! När matchen var vunnen hade jag fått blodad tand. Bad F sätta mig in i rätblockens värld, Mindcraft (Minecraft). Fantastiskt! Satt länge och tittade och lyssnade. Fantastiskt! Vilken föreläsning! Vilket engagemang! Hade suttit där än om jag inte blivit så in i bomben åksjuk. Var tvungen att gå därifrån för att inte kräkas över hela skrivbordet. Att beskåda detta spelande var värre än att sitta i en taxi genom NY’s gator, och det är illa vet ni som har lätt för att bli åksjuka! Fasen vilken pensionär jag är som blir åksjuk av mindcraft….Istället satte jag mig med min anteckningsbok och skrev ner alla mina intryck. Tänker skona bloggen från att ge mig in i de tankar som väcktes (får bli i andra forum:-)) men en sak är klart som fasen. Inte är det konstigt att barn av idag tycker att lektionerna är långsamma i skolan när ett dygn i Mindcraft är över på ca 5 minuter… Tankar, tankar, tankar! Lyssna, lär, tänk om, tänk rätt!

IMG_6903

Annars rullar livet vidare här på ön. Jobb, skola och aktiviteter i ett lagom tempo. Kilometer av otänka tankar och mil av samlade idéer i huvudet betas av. Det lagas mat. I mängder! Resturang König serverar två stora mål om dagen. Till lunch för tre gäster och till middag har det utökats till fem…. Det är galet hur mycket mat det produceras här hemma! Jag som förr gnisslade när det skulle göras matsäck till någon utflykt i skolan. Lite extra högt gnällde jag när alla tre kidozzar hade utflykt samma dag. Nästan outhärdligt! Nu är det inte läge att pipa utan bara att gilla läget. Jag älskar ju att skapa mat men ärligt så börjar fantasin tryta….Vänner, lova mig att aldrig gnälla över att göra matsäck någon gång då och då….

Har beställt lite ny inspiration från Svedala...

Har beställt lite ny inspiration från Svedala…

Erkänner här och nu att jag är lite av en pedant! Vill ju gärna inte tro det men med livet på ön har den väl förträngda egenskapen liksom kommit upp till ytan. Med en lägenhet fylld med glaspartier, vitt stengolv och en luftfuktighet på över det normala upplever jag smutsen med alla mina sinnen. Frenetiskt torkar och sopar jag för att slippa se alla brödsmulor, ökensand, tonårshår och mögel. Ringer min landlord och han kommer snällt och lyssnar till mina förslag på förbättringslösningar:-) Försöker lyssna till goda råd som går in genom mitt ena öra och (tyvärr) ut genom det andra….mamma, jag upplever inte att det är så smutsigt här hemma. Brödsmulorna stör inte mig ett dugg. Lite mögel hör vintern till här på ön, det blir bättre snart när värmen kommer…..osv. Kom på mig själv häromdagen att googla på världens renaste land. Haha, jag får skylla på att det är en egenskap som jag har ärvt! Eller hur mor:-)

Mina gardiner kommer tas ner och tvättas.....

Mina gardiner kommer tas ner och tvättas…..

Vet inte vad orsaken är. Om barnen börjar bli stora och därmed frigjort mer tid över till mig? Jag uppnått en ålder då det helt enkelt händer? Att jag prioriterar annorlunda? Det spelar ingen roll men vad det än är så har jag börjat förverkliga drömmar. Drömmar som legat gömda någonstans. Som det inte funnits plats för. Som har bortprioriterats så innerligt att jag inte ens funderat på att realisera. En av dessa drömmar är att än gång i livet lära mig att simma. På riktigt! Ni vet, crawl, fjärilssim, bröstsim (trodde jag att jag kunde….), ryggsim och andas sådär rätt:-) Kalla mig lättroad men den glädjen när jag i veckan crawlade två längder utan att få kallsup var nära euforisk:-) Målet med simträningen är simlopp från Malta till Gozo i juli! Känns väldigt långt borta just nu kan jag lätt erkänna….

Här ska det nötas längder...

Här ska det nötas längder…

Nu ska vi mysa vidare. Tillsammans med F händer det oväntade saker hela tiden…. Trixet nedan hände bakom min rygg när jag satt och jobbade! Tack F för ett galet, gott skratt!

Tgħanniqa

/Sus