Framme på ön……

Trött, trött, trött var jag när klockan ringde 04.15 och lika trött är jag nu där jag sitter i mitt nya hem.  Nya lukter, nya ljud, annorlunda värme, nya färger, ja allt känns väldigt nytt men konstigt nog på samma gång väldigt ”vanligt”. Det ligger någon sanning i att så länge man har familjen omkring sig så känns allt väldigt tryggt.

Första dagen på ön är avklarad. Och hur gick det då?

När jag väl pallrat mig upp väcker jag tre trötta barn som inte hade ett dugg lust att flytta till Malta så tidigt på morgonen. Vi lyckas dock få ut alla väskor och prylar men stöter sedan på problem. Felix har missat att tala om att han tänker ha sin JÄTTE stora skateboard med sig. Lite fint förklarar vi att JÄTTE skateboarden inte får plats denna gång. Felix är av en helt annan uppfattning och försöker med alla argument, som är möjligt att komma på kl. fem på morgonen, att övertala oss. Efter ett antal försök att trycka ner JÄTTE brädan i allt från överfulla golfbagar till sprickfärdiga tennisväskor torkar vi krokodiltårar och konstaterar gemensamt att uppdraget är omöjligt. Istället bäddar vi ner brädan fint och förklarar för den att hen får följa med nästa gång någon har vägarna förbi Malta!

Vi hoppar in i taxin som inte alls är den taxi vi beställt dagen innan. Denna taxi är liten och rymmer absolut inte fem personer med två bagage var… Inget att göra. Bara att trycka in oss och stapla bagaget på höjden. Resan till Arlanda skapar deja vu – ger mig starka minnen från trånga, skakiga tuk tuk färder i Thailand. Väl vid incheckningen möts vi av många semesterfirare. Småbarnsfamiljer som klokt nog passar på att åka på semester lagom till skolorna börjar:-).  Kan bara tänka mig hur dom måste ha funderat när dom såg vårt bagage. 7 jätteväskor, golfbagar, tennisväskor, gitarrer. Ambitiösa semesterfirare dom där König’s:-).

Trångt i taxi....

  Trångt i taxi….

Inte som en vanlig semester...

Inte som en vanlig semester…

Självklart blev det besök på Victoria’s secret innan vi entrade planet. Väl där fick vi snällt vänta på att någons lurviga vän, som absolut inte ville sitta i en bur bland bagaget, skulle lugna sig. Till ljudet av hundskall kunde vi äntligen lyfta. Fin flygning med god frukost.

Aldrig utan min rosa påse...

Aldrig utan min rosa påse…

Väl på ön hände något helt otroligt. ALLT vårt bagage kom först på bandet. Till och med så att barnen fick springa ikapp väskorna för att hinna få av allt. Fick lite VIP känsla när vi gled ut genom exitdörrarna medan alla andra passagerare tittade lite frågande på oss. Overkligt och underbart med dessa få tillfällen när man får känna riktigt flyt…

Med tre hyperaktiva och taggade barn tog vi taxi (denna gång en minibussJ) mot vårt nya hem.  Kul att höra barnens första spontana reaktioner. Palmer var ett viktigt återkommande ämne. ”Palmer är ett måste på semestern men nu ska vi bo bland palmerna”.

Malta style. Tack moster för dessa skönheter:-)

Malta style. Tack moster för dessa skönheter:-)

Vår lgh ligger på en gågata. Maltas ända gågata. Tur vi valde att anlända en söndag då gatan är relativt tom. Annars hade det blivit tufft att bära allt bagage fram till porten. Vi blev väl bemötta av vår landlord som gav oss en ordentlig tutorial kring hur allt fungerar. Allt från hur tvättmaskinen startas till hur poolen ska skötas. M som numer är poolproffs 🙂 kunde dock detta med pooltrixet bättre än honom så där var det mer han som fick utbilda…

Hemma på min gata!

Hemma på min gata!

Vilken syn att släppa in kiddozarna i lgh. De sprang runt som galna höns och kacklade i ett! Efter någon timmes dividerande hade alla valt vilka rum dom skulle ha. Kan lova att det inte är ett beslut som är skrivet i sten på något sätt. Här kommer det vandras mellan rummen och bytas sängar ett antal gånger innan alla känner sig hemma.

Det här med ”Montessoribarn” är ju jättebra. Självständiga och fria att upptäcka världen. DOCK har jag inte testat detta, boende mitt i en relativt stor stad. Har inte varit här mer än någon timma när Felix meddelar mig att han ”drar ner på stan”… Jaha, nehej, joho. Så blir det i a f. Nån halvtimma senare kliver han in i lgh med ett brett leende och en glass i handen. Berättar lyckligt att han fick glassen gratis då glassgubben inte hade växel på hans 20 € (som han tydligen hade med sig…). Gosse, hur ska detta sluta! Sa dock nej när han frågade samma sak kl. 20.00!

Eftermiddagen blir lite allmänt hysterisk. Allt nytt ska testas. Porttelefonen (med kamera…:-)), bad vid klipporna, shopping i affärerna nedanför, kaféet nere på gatan mm. Tar en nap i solstolen placerad i skön skugga men väcks ganska snart av Valettas alla kyrkklockor som påminner mig om att det är dags att äta middag. Maltas kloka beslut att hålla ALLA affärer stängda på söndagar resulterar i en take away sushi som intas ute på terassen.

Alla dörrar står öppna- det kommer bli en varm, varm natt……

An ġelat grazzi (en glass tack)

/Sus

This entry was posted in Malta.
  • Maria Ahl

    Once in a lifetime! Enjoy!

    • susannekonig

      I Will:-)
      Kram

  • Maria

    Avundsjukan i mig vet inga gränser! 🙂 så jädra häftigt att ni gör den här ”resan”! Kul å få följa med på ett hörn också 🙂

    • susannekonig

      Ingen avundsjuka heller- istället hoppas jag att du ska inspireras till galenskaper som dessa;-) Kul att du följer.
      Kramar!

  • Micke Kinning

    Grymt, får lite Australien feeling, men med ett barn och väldigt få väskor. Hälsa Felix att det går att beställa skateboards på nätet. M

    • susannekonig

      Tanken var ju att vi skulle resa light och skala ner….nu kommer det istället bli så att vi får släpa hem saker när nån av oss åker en sväng till Sverige;-). Man behöver verkligen inte mycket prylar så länge tennisbagen, golfbagen, brädan ….. är med! Kul att du hänger med här!
      Hälsa S!

      Kram