Glädjekickar är bra påfyllning i en orolig värld!

När du väntar på något gott, väntar du alltid för länge….

Visst heter det så! Väntan är så dumt. Istället borde vi sluta att vänta på saker för så fort du slutar att vänta, ger upp liksom, så händer det! Upplevde det senast idag. Porttelefonens gälla signal fyller lgh. Den går inte att missa. Känns genom hela kroppen som en ilning. Väntar inget besök så tänker att det är någon som tryckt på fel knapp. Händer titt som tätt. Släpar mig mot dörren och svarar. Mrs Konig? Yes! Package for you. Glädjen sprider sig i kroppen. Thanks! Går ut i tofflorna och tar sikte mot knappen som ska ta hissen upp. Vår hiss som skulle kunna klassa in på listan över de 10 mest långsamma hissarna i världen. Känslan när dörren går upp och det du trodde skulle vara ett tunt A3 kuvert visar sig istället vara ett tjockt, stort paket. Ett sånt där vadderat ni vet, som en mjuk kudde:-)! Räddar det från hissens golv och vänder in igen. Lägger det på bordet. Tänker att jag ska njuta av detta. Kokar mitt morgonkaffe, kryper upp i soffan och andaktigt drar snöret åt sidan. Snöret som ska öppna upp. Som ska riva väggen mellan mig och det okända. Väntan är över:-)! Tack P. You made my day.

IMG_0173

Smått och gott till alla…..


Jazz i högtalarna. Fladdermössen flyger i takt utanför fönstret. Magen är fylld med svenska midsommarsmaker. Gravad lax, små runda färskpotatisar, hemmagjord gravlaxsås och dill i mängder. Lycklig och lugn i själen. Med lugnet kommer skaparglädjen tillbaka. Huvudet är fyllt med ideer och kul uppdrag och förfrågningar poppar upp i mejlen. Personer som jag inte hört ifrån på länge dyker plösligt upp med sin röst i diverse forum och kontaken kan få nytt liv. Projekt som det ligger tid och energi bakom men som samtidigt har kommit fram genom äkta skaparglädje uppmärksammas. Den inre motivationen (som är så viktig) får just nu möjlighet att styra mig. Så är det sanneligen inte alltid men jag njuter så länge den stannar kvar. Allt blir liksom bättre då:-)

Bilden gav mig guldbiljetten . Blev inbjuden till In Explore. Kul!

Bilden gav mig guldbiljetten . Blev inbjuden till In Explore. Kul!

 

Skriver för att förändra....

Skriver för att förändra….obs tidningens felskrivning ”Den har en avatar” blev ”Den har en avart….” Hm


Oroligheterna i världen gör mig ledsen och orolig. Det kryper närmare och närmare inpå mig. Ja, rent ut sagt gör dem mig nojjig. Kanske är det befogat. Vet inte. Häromdagen kom det ett mejl från barnens skola. Kort, koncist meddelande. Precis så som jag i vanliga fall gillar. Inte en massa onödiga ord. Det var rektorn som ville meddela att alla besökare som kommer till skolan måste anmäla sig i receptionen och få en besöks badge. Inget konstigt med det. Det som fick mitt huvud igång var senare på kvällen då dotter kommer hem och berättar att de dagen efter skulle ha en ”lockdown” övning på skolan. Vad ska ni göra då?, sa jag för att få lite mer information. Medan hon berättar om hela proceduren växer en knut i min mage. Knuten dras åt tightare och tightare när mitt huvud börjar samla ihop pusselbitarna. Det underliga mejlet och så detta. Scener från nyhetssändningar rullar förbi. Jag samlar mig och hänger med i barnens lättsamma diskussion. Tack och lov är dom än så länge rätt oförstörda och ovetande dvs delar inte min oro. Jag låter det vara så. Dock kan jag inte släppa. Tankarna fortsätter att störa min balans under kvällen och jag märker att jag kramar och klämmer lite extra på barnen vid den dagliga godnattproceduren. Inser att saker hänger i luften. Jag saknar infomation och måste få den för att fylla gapen.  Dagen efter tar jag kontakt med rektor på skolan och lugnet (lite iaf…) lägger sig. Får veta att det är en ”standard procedure” för amerikanska skolor only safety protocol which we must follow as an American Institution. Ja, jag börjar bli nojjig!

Ta hand om er! Ħu kura ta ’inti!/IMG_0171

Sus