Hemma?

Mjölken är slut. Måste handla frukt, göra matsäck x 3. Telefonabonnemang fixat. Första proven grejade med betyg väl godkänt. Första uppdraget slutfört. En mobil glömd och upphittad på bussen – check! Avklarat första besöket (d v s 7 personer i lgh under en vecka….). Jo, men visst börjar vardagen infinna sig på ön i Medelhavet. Den smyger sig på. Subtilt. Det är så mycket som tidigare varit självklart som nu blir heldagsprojekt. Var handlar jag? Var hittar jag en affär som säljer hålslagare, frimärken, chilisås….Flingsalt som är en av mina bästa vänner har jag ännu inte hittat. Däremot kom vi på hur vi skulle lösa detta. Hela havet är ju fyllt av flingsalt så numer utvinner vi vårt eget flingsalt på terassen. Problem är till för att lösas!

I lägenheten har jag matbordsstolar i vitt skinn. Alla sänggavlar är klädda med skinn i olika färgkombinationer. Väggarna pryds av konst som skulle få min vän @björn att gråta blod. I vasen på hallbordet står det blommor av tyg. Ni som känner till mitt stora intresse för inredning och vackra saker kanske tror nu att jag lider av detta. Men icke. Istället har det fått mig att fundera kring begreppet ”hemma”. Vad är hemma? Vad är det som gör att vi kallar en plats för ”mitt hem”? Av ren nyfikenhet ställde jag frågan till familjen. Frågan underhöll oss genom hela middagen.

bild 2 (6)

Hemma där trygghet finns

Där man bott längst. Där jag har mina saker. Skulle jag åka till Sverige idag och hälsa på skulle jag inte säga att jag skulle åka hem när jag åkte tillbaka till Malta. 

Samtidigt kunde vi gemensamt konstatera att klart vi måste kalla Malta för hemma. Försöka i alla fall. Vi kan ju inte intala oss att vi är tillfälligt bortresta, på semester, när vi varje dag försöker bygga upp en vardag på ön…..Helt klart förvirrande och kul diskussion!

"Hemma" lika mobilt som fruktbussen...

”Hemma” lika mobilt som fruktbussen…

Själv tänker jag att begreppet hemma har gått från att vara en eller flera konkreta platser till att numer vara något mentalt, en tanke. Abstrakt. Mobilt helt enkelt. Där jag mår bra och kan tänka klart. Där jag har min familj och känner mig trygg. På den platsen, var jag än befinner mig, bestämmer jag mig för att kalla mitt hem. Men visst vore det lite skönt om flyttlasset kom på plats snart…:-) (Det har tydligen fastnat i Göteborgs hamn…).

 

 

Jag funderar vidare kring detta med känslan av tillhörighet som är så viktigt. Speciellt när man kommer som ny till en plats eller i ett sammanhang. Tjejerna har nu varit på fotbollsträning fem gånger. I Maltesiska damligan. Tränar golf på Maltas enda golfklubb och Felix har börjat med sin basket. Det är ruggdunkar, hejarop och fint bemötande. Sport- vilken jäkla ICEBREAKER! Tack vare den har de snabbt kommit in i det Maltesiska samhället. Jag har tidigare haft åsikter (och har delvis fortfarande det..) kring hur sportandet bland våra unga vuxna blivit så inriktat på elitsatsning. Att det idag knappt går att ”spela lite boll på skoj”. Att det vid ung ålder ska skrivas kontrakt, tränas flera gånger i veckan och på en sådan intensiv nivå att det riskerar att bli mer en stressfaktor än träning. Nu erkänner jag att jag drar (så det stramar) på smilbanden när jag  ser hur sporten blir en gemensam nämnare. Hur den skapar känslan av tillhörighet. Språk, etnicitet, hudfärg, ålder, religion spelar ingen roll. Det är kämparglöden som sammanför. Ja, tjejerna har till och med kommit fram till att det GÅR att spela fotboll utan fotbollsskor 🙂 (dom ligger också i Göteborgs hamn).

Det blir extra tight inom familjen också när kompisar, släkt och vänner befinner sig på långt (fysiskt) avstånd. Vi hjälper och stöttar varandra på alla sätt och vis. Tur vi är fem olika individer med allt vad det innebär:-) Ovan klipp kan jag inte låta bli att dela med mig av. Snacka om att ta tillvara den gemensamma kompetensen (yrkesskada, jag vet:-))!

30 kaxxi fuq il-mod biex din il-gżira (…..ja, vad kan det betyda???)

/Sus

This entry was posted in Bo, Malta.
  • Maria

    ÄLSKAR klippet!! Underbart! 🙂

    • susannekonig

      Eller hur! Kunde inte låta bli att filma denna fantastika lektion. Hade själv försökt förklara för F men han tröttnade ganska snart på mina ord. Barn förstår barn bäst!