Konstant solsting…

Det gäller att lära sig ett nytt rörelsemönster här på ön. Annars hamnar man lätt i solkoma. Eller som Rödluvan uttryckte det  jag går med kroniskt solsting…Det handlar om att ha långsamma rörelser. Hade en tidigare kursare som en gång försökte lära mig detta mönster men inom det här området är jag en tuff elev. Tricket är att ta på sig en solhatt med stor omkrets och enorma solglasögon och liksom gunga fram på gatan. Känner mig mest som en gammal tant som vaggar fram när jag praktiserar detta. Enligt Andrea är det det värsta som finns, att gå långsamt när det är varmt. Hennes trick är att springa mellan skuggade ytor. Äh, det handlar väl om att hitta en personlig stil som passar. Som ni kan förstå så möts du av en ganska spretig vy när familjen K är ute och flanerar på stan…:-)

Långsamma rörelser...

Långsamma rörelser…

Igår firade vi Filippa som blev 14 år. Födelsedagar är väl egentligen den enda tradition som vi alltid hållit stenhårt på. Därför var det bara att masa sig upp i ottan och ställa sig utanför mataffären bland alla andra som väntat hela söndagen på att fylla kylskåpet med ny mat inför kommande vecka. Inte en jättehit att handla en måndag morgon efter långhelg. Då hyllorna var rätt tomma fick födelsedagstårtan bytas ut mot ett gäng croissant’er. Gott det med. Speciellt med mormors rabarbermarmelad till (alltid lika god mamma:-)).

Mmm...

Mmm…

Älskar annars att gå i mataffärer när jag är ute och reser. Kan gå i timmar och bara titta på allt från konstiga, artificiella flingor till exotiska frukter. Största utmaningen nu är att hitta frukost som passar familjen. Då alla under årens lopp har arbetat fram just ”sin” speciella frukost handlar det nu om att

1) Arbeta fram en ny specialitet som är anpassad efter Maltas utbud eller

2. Hitta något som kan ersätta nuvarande frukost.

Jag har ”strängt” förbjudit besök på skandinaviska affärer eller dylikt så kiddozar; det är bara att välja! Själv älskar jag den icke svenska mjölken som är tjock och gräddig. Serverad ISKALL med kellogs K funkar för mig! Som födelsedagsmiddag valde Filippa den, numer, svenska nationalrätten – tacos:-). Säkert kort tänkte jag. Men ack så fel jag (tydligen) hade. Den smakade inte alls som i Sverige konstaterade barnen. Tänker att låt oss istället ta reda på hur riktig Tacos egentiligen smakar!

Idag hittade jag ett ställe som jag vet kommer få besök av mig många gånger framöver. Det är en liten, skitig gammal buss som står parkerad längs ”The strand”. Där sitter en liten dam och säljer otroliga liljor i alla dess färger med knoppar stora som …..bratwurstar (ingen bra liknelse, jag vet, men kommer inte på nått bättre just nu). För 3€  kan jag knalla hem med en fantastisk bukett gula liljor. Lycka:-)bild 1 (1)

 Hur hittade jag då denna lilla guldgruva?

Sociala medier. Hur bra är det inte! Jag går med i en grupp, ställler frågan och vips så har jag 24 kommentarer. Kloka förslag på var jag kan hitta färska blommor är på ön! Visst vet vi alla om hur enkelt och bra allt har blivit med teknikens hjälp men för mig har det blivit väldigt uppenbart dessa dagar att det geografiska läget egentligen är helt ointressant. Vi har fullt hus här hemma när barnen sitter i vardagsrummet med varsin kompis uppkopplad på skype. Helt plötsligt har jag sex barn som sitter och tjattrar i mun på varandra om ditt och datt. VardagstingJ Haha, annat var det när vi bodde i NY (’96) och faxen hackade sig fram på dagarna…eller i Luxemburg då mejlen gick varm till hemmet (dock aldrig ett svar i realtid). Mejl som mor min skrev ut och samlade i en pärm som överlämnades som en minnesdagbok när jag flyttade hem:-) Minns du mor?

Fick till en löprunda idag. En runda som jag alltid drömt om att göra. I en miljö som jag flera gånger har haft möjlighet att springa i men aldrig fått till. Istället har det slutat så här. Men nu jäklar springer jag där. Längs strandpromenaden. Med solen i nacken. Körandes slalom mellan turister och local’s som är på väg till och från. Med ett försiktigt nickande eller leende hälsar jag på människor som sitter på bänkarna blickandes utöver havet. Jämfört med löparspåret på Eriksö eller de folktomma grusvägarna i Skåne så är det här nytt för mig. Exotiskt på något sätt. Eller kanske helt enkelt något nytt som därav blir exotiskt i mina ögon. Som krydda på detta, Kristoffer Triumf’s värvet i lurarna.

Laddar nu för skolstart…Mycket nerver här ikväll. Kanske är smekmånaden (veckan) över? Nä, det får vi verkligen inte tro. Nu får jag ju börja skriva om skolan vilket i a f jag tycker är superspännande!

Illum I xorbu żewġ litri ta ’ilma (Idag har jag druckit två liter vatten)

/Sus

This entry was posted in Malta.