Nytt år nya baciller

Ärligt mamma, på ett sätt är det skönt att du är tyst ibland men nu vill jag att du pratar igen…(ärliga barn)

Idag är det min tredje dag som stum. Det blir lite märklig atmosfär i huset när en person i gruppen (läs familjen) är närvarande men icke talbar. Jag är närvarande men på samma gång väldigt frånvarande;-). Någonstans tycker jag att det är ganska skönt att inte kunna prata. Bara observera det som händer runtomkring mig utan att kommunicera. Observation är för övrigt ett mycket spännande verktyg som jag använder ofta i mitt arbete. Det är också en färdighet som måste hållas vid liv. Tränas likt en muskel. I vanliga fall är det svårt att hitta tid till det i umgänge med familjen (såklart) men nu fick jag chansen. Spännande iakttagelser! Dock är det som orsakat stumheten inte speciellt kul- influensan! Tre dagar är också mer än nog. Lagom är ALLTID bäst! Känns lite oschysst, har inte haft influensan på typ 100 år men nu två ordentliga omgångar på två månader. Vet inte vad det beror på. Funderar på om det kan vara så att kroppen är mer mottaglig nu. Förr när barnen var små vad det liksom inte på kartan att bli sjuk. Fanns inte tid till det helt enkelt. Tänk er vilken mardröm om kroppen nu ska ta igen alla influensa’er som den hållit tillbaka i flera år….. Nä, det har jag verkligen varken lust eller tid med! Maran närmar sig och jag vill in i mina löparskor igen. NU!

När vi satt på planet hem från Österrike sa jag till familjen att det skulle bli så härligt att komma hem till värmen igen. Tji fick jag. Istället lyckas familjen König vara på Malta under den kallaste julen på evigheter. Snön slapp vi tack lov uppleva (bilden tagen från Maltaweather) men storm, regn och iskall lgh mötte oss. Husen här på ön är verkligen inte gjorda för nordiskt väder:-) Noll isolering, stora fönsterpartier, stora öppna ytor och stengolv gör det nästan olidligt kallt i lägenheten. Vi utformade dock ganska snabbt en överlevnadsstrategi så nu behövs det varken mössa eller långkalsonger inomhus….. Nyårsafton var dock krispig! Redan på nyårsdagen var värmen tillbaka men kvällarna är fortfarande kalla. Vi får glädja oss med att vintern dock är kort här på ön.

IMG_6508

Nyårssupé...

Nyårssupé…

Nytt år, 2015. Vet att många inför nyår passar på att summera året som gått. Känner att jag inte tagit mig tid till att göra det. Är inte så mycket för att titta tillbaka, har fullt upp med det som händer här och nu:-) Istället tyckte jag att det var lite spännande att uppleva hur familjen skulle reagera på att komma hem till ön efter tre veckor på annan plats. Att börja om igen som en ny termin lite handlar om. Rosa hjärtan bubblade  inombords när barnen sa att dom längtade hem. Hem till Malta. Så här i efterhand tror jag det var klokt av oss att inte åka till Sverige under julledigheten. Come back’en hade blivit tuffare då.

Nyårslöften har jag inte heller. Brukar inte gå så bra med dom:-) Däremot hade jag ett härligt samtal med A nyligen som resulterade i ett! Vår familj är inte speciellt bra på det här med traditioner och högtider. Vet inte varför det har blivit så. Antagligen har det varit så mycket annat i vardagen som liksom tagit över orken. Dom förnybara energikällorna saknades, därmed sjönk också ambitionsnivån. Det var länge sen vi hade en ”riktig” julafton. Nyår har de senaste åren varit lika med resdagar och påsk vet jag knappt hur man firar… Födelsedagarna lika så. Visst har dom firats men ibland flyttats till dagar som passat in bättre i schemat.. Hm, det får mig att tänka på en lärare som barnen hade i förskolan som en gång tog mig i örat och talade  om för mig att så kan du verkligen inte göra. Det kan skapa traumatiska minnen för era barn…. Så, tillbaka till A och mitt samtal. A är familjens flockmänniska (omgiven av ett gäng enstöringar:-) Stackars barn!) Hon älskar när huset är fullt med människor. Hon skulle mer än gärna leva i kollektiv. Tryggt, socialt och aldrig ensamt. Vi kommer in på ämnet traditioner och högtider. Hon säger att hon tycker vi borde fira dom mer. Som på ”riktigt”. Under denna julledighet har jag tänkt samma tanke. Har kännt att energin sakta men säkert fyllts på. Vi, A och jag, bestämmer att detta år ska det hända! Vi ska slå på stora trumman och jäklar vad vi ska fira! Vi informerade resten av familjen och alla lovade att göra sitt bästa på just sitt sätt:-)

bild 1 (3) bild 2 (5) bild 3 (2) bild 4 (1)Vi fick praktisera vårat nya löfte direkt inpå det nya året. Haha, inte sen sin 40- års dag har M blivit så firad. Vi började planera en hel dag innan! Massor med presenter, stor brunch, aktiviter hela dagen, middag ute på kvällen! En mor i influensa stoppade oss inte. Barnens energi var på högspänn. Dom roddade som arbetsmyror alla tre. Själv smög jag runt, tyst som clownen Manne och hjälpe till där det behövdes! Vid middagen satt jag och log. Också inombords <3

Night Tnax sbieħ/

Sus