Över förväntan…

Här behövs inga sömnpiller. 

Har lästa någonstans att små barn inte bör utsättas för alltför många intryck under en dag. Natten (tiden då intryck bearbetas) är för kort för att bearbeta mer än typ 2 händelser. Hoppas verkligen att våra barn inte tillhör den ”barngruppen”:-) Dom tre senaste dagarna har läggning inte varit något problem. Snarare har kommentarer som är det ok om jag går och lägger mig nu, haglat. Förändring tar på krafterna:-)

Det blir verkligen sällan som man tänkt sig. I går på väg ut till skolbussen hade jag sällskap av en son som studsade fram med basketbollen i ryggan. Peppad och förväntansfull inför första skoldagen. En dotter som var orolig, rädd, arg och väldigt anti till det mesta (hon ville helst åka hem till mormor:-)) Samt en dotter vars sinnestillstånd var svårt att tyda. Obestämbart. Helt enkelt neutral. När jag senare mötte samma tre barn några timmar senare var tillståndet helt det omvända. Sonens förväntningar (att han skulle få spela basket hela dagen…) stämde inte alls överens med verkligheten. Dotters rädsla över det mesta var som bortblåst. Andra dotters neutrala inställning var längre inte alls svår att tyda. Hela kroppen skrek vill inte, vill inte, vill inte…! Trots att jag förberett mig på denna första känslostorm sved det till i mammasjälen. Kämpa Sus! Vi har precis bara klivit på berg o dalbanan. Jag vet ju det.

Vana skolbussåkare. Ända skillnaden är att denna är svart..

Vana skolbussåkare. Ända skillnaden är att denna är svart..

Och berg och dalbana är precis vad det är. Idag var det dags igen. Lång dag. Skolan är mellan 9-16 varje dag. Blandade känslor på morgonen men på eftermiddagen var det ett helt annat gäng som jag såg kliva av skolbussen. Inte hade Felix drömmar gått i uppfyllelse idag heller men det tjattrades, visades böcker, skrattades och stämningen var positiv. Jag kunde se på hela kroppsspråket att dagen hade varit ok. Och lång…! Skönt. Hoppas stämningen håller i sig i några dagar så jag kan ladda batterierna:-) Lustigt var att jag själv helt ändrat fokus. I vanliga fall hade jag frågat om läraren var bra, om böckerna var spännande samt vad de gjorde på rasterna. Men denna gång var jag helt fokuserad på om de druckit ordentligt med vatten under dagen. Tror aldrig jag tidigare ställt den frågan till mina barn.

Hänga handdukar är ok trots allt:-)

Hänga handdukar är ok trots allt:-)

Märks att vi varit här några dagar nu. Smågnället börjar smyga sig fram. Känner igen det. Det är alltid så när vi är på semester, att först är allt tipptopp. Jag ser inga ”fel” överhuvudtaget. Allt och alla är guld men efter några dagar hör jag att jag (och min omgivning) börjar hitta små världsliga ting som vi kan gnälla på. Hänga tvätt är just nu ett hett gnällämne. Vad är det för dumheter att inte ha en torktumlare? Visst, det är jättecharmigt att hänga lakan på tork på sommaren. Lukten av nytvättade lakan som sprider sig i vinden och den krispiga känslan man känner när man lägger sig i dom på kvällen. MEN, att hänga xxx par strumpor, xxx underkläder och xxx tröjor är absolut inget två arbetande trebarnsföräldrar har tid med! Hur gott tvättmedlet än luktar. Till detta arbete ska läggas till någon timma för att släta/dra ut alla torkade strumpor som blivit alldeles korviga på linan.                                                                 Dessutom! Nä, det är dags för ett vänligt ord till landlorden:-)

Nästan som på fiket...

Nästan som på fiket…

Vet inte vad jag säger om några månader men just nu känns det verkligen som om jag kan tänka mig att bo i en stad framöver. Alltså stadsliv. På löprundan i morse möter jag en stad som vaknar. Korsar mellan bilar som kommer med leveranser till affärerna. Doften av nybakat bröd når mig när jag springer förbi bageriet. Några morgonpigga sitter och tar sin första kaffe på de uteserveringar som är smarta nog att hålla öppet i ottan. Väl hemma sätter jag mig vid mitt skrivbord. Ljuden från gatan skapar ett alldeles lagom sorl som fungerar perfekt som bakgrundsljud. Till kontoret tar det 10 minuter med bussen. Till busshållplatsen är det gångavstånd:-) Äh, kanske romantiserar jag det eller är det förändringen som jag uppskattar? Kontrasterna mellan ”hemma” (landet) och här.  Tiden får avgöra. Återkommer!

Illum huwa il-ġimgħa (idag är det fredag)

/Sus

This entry was posted in Bo, Skola.