Segelbåtar, stolar och vänner på ön!

Jag tycker om när mobilen ringer. Suckar inte alls av det. Inte är dom många, men än finns det några få själar som fortfarande använder mobilen till att ringa med. En av dom är Isak.bild (12) En god, fin vän som familjen har känt länge. Isak är klok också. Han vägrar att bli sådär tråkigt vuxen och förståndig. Jag minns att jag på hans 60 års dag höll ett tal på temat ålderslösa människor. Jag gillar det uttrycket. Passar så bra in på honom. Barn och vuxna trivs i hans sällskap. Gammal som ung,  katt som hund, alla har vi lika stort utbyte av hans sällskap. Var det någon, som tidigt när vi flyttat till ön, ringde och berättade att han skulle komma och hälsa på, så var det Isak. Så självklart och så härligt! Det planeras inte så mycket när Isak är med. Går inte. Blir inget bra. Istället kör vi på som vanligt och han hänger med. Smälter in. Det blir helt enkelt bättre så:-) Veckan gick fort. Vi spelade tennis, fikade, åt lunch, pratade, shoppade, rökte cigarr (inte jag dock…), pratade, fikade igen, igen och igen. Konstigt nog känner jag väldigt få män som gillar att shoppa. Alltså inte sådär praktiskt, utan bara slöshoppa. Gå runt utan varken syfte eller mål. Isak är på gränsen till shopaholic….:-) Adderar du mitt intresse till det så går det som det går. Vi brukar skoja om att, var vi ett par skulle vi inte ha några pengar till mat, men däremot en jäkla massa schyssta prylar och kläder. Ha!

Nytt boende på gång! Eller inte….

Sådärja

Sådärja

En kväll blev vi inbjudna till en god vän till I som har en båt liggande på ön. Ja, eller båt. Snarare fartyg, flytande hotell, yacht. Kalla det vad du vill men så mycket båtkänsla fick jag inte när jag snyggt gick ombord. Vi fick det! Om vi tog av oss skorna innan vill säga…Blev inbjudna en kväll på snittar och champagne. Mm, det är så det går till….stor ”båt” = snittar och skumpa! Overkligt men samtidigt galet kul att få se. Barnen tyckte inte alls att det var en dum idé att bo på en ”båt” på Malta. Kan vi inte köpa en sån? Men, om vi typ säljer allt vi har då? Stora ögon och många frågor. Tyst ungar! Var glada över att ni överhuvudtaget får hänga här. Om bara så för en kväll, avslutar jag kort:-).  Stor F har redan börjat planera för sommarjobb eller sabbatsår….:-)

 

Funderar på hur det går för båtarna. I söndags startade Rolex Middle Sea Race. Med start från Grand Harbour ska seglen ta båtarna i varierande storlek runt Sicilien. Det är stormvindar idag och vad jag har läst har besättningarna det tufft. Maltes som just nu har bäst vind i seglen säger;

DSC_0730“The waves have been as high as 30 feet and the wind speed often gusting above 40 knots, it has been a really wild ride.” Commented Sebastian. “With the full main and jib top sail, we have been flying along. The game plan has been a mixture of pushing as hard as we can but also protecting the boat, so we have been taking it a bit easier in the big gusts of over 40 knots and then going for it when the wind speed drops a little. (ej båten på bilden)

DSC_0692

Starten var en fantastisk folkfest. Hela ringmuren som vätter mot hamnen var fylld med åskådare i färglada huvudbonader som matchade båtarnas segel. Solen stekte och gav solsting. Lyckades efter några försök klättra upp på en hög bänk’s ryggrad där sikten var fri. Tur jag hade teleobjektivet med mig. Det fick fungera som både kamera och kikare. Med en osannolik skicklighet höll sig dom drygt 100 båtarna tätt intill varandra inför starten. Märkvärdigt! Dom fyra starterna gick ingen hörande människa förbi.  Skotten som sköts av med kanoner fyllda med krut resulterade i en ofrivillig ”publikvågen”. Som under en match i Globen.

DSC_0682

Operahuset i Stockhom är som mitt andra hem. Det har jag min mormor att tacka för. Tror inte ens jag hade fyllt tiotal första gången jag såg min första Svansjön. Sen dess har jag hängt där med jämna mellanrum. Till en början med mormor. Hon var alltid så snygg i matchande dräkt och hatt. Doftade Anais Anais. Med åren har sällskapet varierat. Sovande pojkvänner (och man) barn, kollegor, vänner. Idag har jag en stol. En ”egen” stol som står tom när jag inte är där. Lyckan den lyckan när jag öppnade den klappen från M den julen! Tack fina M <3. Idag kvittar det vilket operahus det är så länge alla stora som små detaljer finns närvarande. Dom som bidrar till ”känslan.” Tur är väl det. För nu har jag en ny stol. På en ö i Medelhavet.

Rummet

bild 1 (24)

 

 

 

 

 

 

 

 

Roman Kuperschmidt spelade tillsammans med The Gershwin Quartet. Efter 17 år som klarinettist finns riks för stor nördvarning att sitta bredvid mig på en klarinettkonsert (tur jag var utan sällskap…) Jag lyssnar till klangen. Fångar upp nyanser. Imponeras av andning, munstyrka, fingerteknik.  Funderar på vilken tjocklek på rör som används. Säkert är det av märket Vandoren. Dom är bäst minns jag. Kuperschmidt är skicklig ikväll. Med lätthet skapar han allt från hesa, raspiga toner till vackraste späda klanger. Hans register är som en pallett med klangfärger. Vibratot i ”Arirang” får tårarna att rinna. Mannen bredvid mig erbjder en servett. Tackar vänligt.  Efter tre extranummer går jag ut i foajen. Berusad av musiken är jag precis på väg att köpa hans cd som säljs vid dörren. Cd? Vem använder det idag? Går ut i stormen som får mig att nyktra till. På bussen hem tar jag fram programmet och läser om nästa konsert. Längtar redan efter nästa berusning:-)

Ġimgħa d-dieħla hija Break Fall!

/Sus (lite mer båtfrosseri nedan…)